Viktväktarna

Det känns ju kört i alla fall så…

Jag öppnar kylen och konstaterar att där finns rester av kakan, ostarna och potatisgratängen. På köksbordet stor det gigantiska påskägget med godiset jag inte lyckades trycka ner de dagarna jag bestämde mig för att hetsäta. Även om det är äckelbitarna kvar ser dom fantastiska ut. Japp, knarkaren inom mig är tillbaka, sockerdemonen har mig i sitt grepp igen och jag har tappat fokus.

Min hjärna spelar mig ett stort spratt. Precis som många andra kämpar jag på alla ”vanliga” dagar men rasar när det finns den minsta lilla anledning till att ha en ursäkt för att få lov att sväva. Det är så korkat att släppa taget bara för att det råkar stå något i kalendern som Påsk, midsommar, födelsedagar, jul etc. Och det är så korkat att se sig som ett ”offer” för att man inte bara kan äta ”lagom”.

Då kommer vi till det stora problemet… Känner du igen det?
Min hjärna säger förståndigt till mig att jag är ViktVäktare idag igen efter helgens utsvävningar, men sockerdjävulen på axeln skrockar hånfullt och elakt medans han nyper mig i sockernerven när han säger:
– Men va fasiken, skit i det, det är ju redan kört ändå.. En dag mer eller mindre?

Ja det är bara så, antingen så äter jag och är tyst och nöjd för det valet. Eller skiter jag i det och är nöjd med det valet, men så långt har jag inte kommit ännu. För vilket av valen jag än bestämmer mig för så ser jag mig själv som ett stackars offer som tvingas välja bort något, antingen ett minus på vågen eller den där kakan som etsat sig fast i min hjärna.

Tyvärr så vinner djävulen allt för ofta…. Idag ska jag vinna… Hur går det för dig?

Ännu en fantastisk syn från YSB!

Ååååååååååååå jag måste stanna över där snart!!

22 svar till “Det känns ju kört i alla fall så…

  1. Svahnholmen skriver:

    Åh vad jag känner igen mig i det du skrivit! Är precis likadan. Också släppt på kollen under påsk men känner ändå att vissa saker har ändrar sig efter detta halvår med vv. Ätit mindre bröd och blev faktiskt så mätt att jag inte kunde få ner mer mat. Hade INGEN mättnadskänsla tidigare! Ikväll så skickade jag med mannen resten av påskgodiset till jobbet och åt vindruvor istället! Har faktiskt promenerat el joggat varje dag under påsken! Så lite nya vanor och tankar har vv gett mig! Nu vaknar vi som Viktväktare imorgon! Kram

    1. Fnulan skriver:

      Ja visst är det så att man ändå tänker omedvetet, men tyvärr har jag inte ens gjort det :((( Kramen och idag har jag varit ViktVäktare

  2. Mai-Lis skriver:

    Hej Du fina Fnulan!

    Jag känner igen mig i detta som du skrev om att misslyckas och flippa ur! Det är mänskligt,det blir bakslag och misslyckande. Jag har känt total frustration efter sådana här ”storhelger”. Men det finns liv efter ”storhelger”! Jag bruka tänka att gjort är gjort och jag har i alla fall kommit i gång med Viktväktarna! Du också har kommit en bra bit på vägen med Viktväktarna! Vi tar nya tag och glömmer våra bakslag! Lycka till du fina Fnulan! Du är unik och värdefull! Vi kämpar vidare! Kram,Mai-Lis

    1. Fnulan skriver:

      Åh TACK för dina fina kommentar, vad gulligt av dig!!!! Det visar att du med är värdefull och unik! KRAM

  3. Helena skriver:

    Jag känner verkligen igen mig i allt du skriver! Jag är visserligen inte Viktväktare, men jag försöker kämpa med mat och träning. Har ca 20 kg att gå ner. Framförallt vill jag bli piggare, må bättre och inte vara en slav under sockret. Jag har ätit grymt mycket skräp denna påsken. Och inte rört på mig ett dugg. Sitter just nu och trycker i mig toblerone, bara för det ska ta slut. Är mätt och mår nästan illa… Hur sjukt är inte det?! Men imorgon är en ny dag! Då tar vi nya tag! Kram

    1. Fnulan skriver:

      Usch ja… visst är man så dum mot sig själv att man ser det som en ständig kamp. DUMT!!! Kramen vi klarar det, en dag i taget

  4. Ann-Sofie skriver:

    Ja påsken gick matens tecken…men så får det vara ibland. Ska bara lära mig att inte få ångest de dagar jag ska ”unna” mig. Då är det ju liksom ingen mening med det.
    Tack för pratstunden och kramen, ha en Lovely (kort) vecka!

    kramen

    1. Fnulan skriver:

      Puss på dig goa du och tack själv!

  5. madelena skriver:

    Känner igen det du skriver… Man har en plan!! men vad hände med den? 🙂 🙂
    Det mesta är ju inte ens gott och ändå lyckas det hitta ända in i munnen..
    Men dra ett sträck över det och gå vidare, varför straffa sig själv ännu mer?

    1. Fnulan skriver:

      Hahahaha jaaaaa det mesta är inte ens gott!!! Hahha sant så sant

  6. Popprinsessan skriver:

    Hade satt upp som mål att äta på påskafton då vi hade vänner på besök. Det gick bra fram tills dess. Sedan fanns det lite för mycket rester kvar på påskdagen.. Och sötsuget var megatriggat igår så då fick jag kämpa och det blev ingen höjdarmatdag. Men nu är det fokus igen. Jag är precis som du verkar vara, det funkar bra så länge jag avstår, men om jag tar liiiite godis så…..
    Men nu kämpar vi på! Hello, Turkiet måste ju vara värsta moroten för dig!
    Kram

    1. Fnulan skriver:

      Hu.. jag tänker bara på allt jag kommer att äta där :O KRAM

  7. Emmeline skriver:

    Oj oj oj! Igenkänningsfaktorn är skyhög!
    Har verkligen ”mölat” in skit under påskhelgen och får väl stå mitt kast, ännu ett all-time-high på vågen.. Nu ska jag verkligen göra ett seriöst försök att kämpa emot sockerberoendet. Hela familjen är satt under godisförbud, då vi även har en dotter med begynnande övervikt.. =/
    Skärpning på oss!

    1. Fnulan skriver:

      Haha ”MÖLAT” underbart ord, jag säger ”Moffla”. Ja nu fixar vi detta!! KRAM

  8. I mitt huvud skriver:

    Det är skärpning som gäller här oxå! Mot gymmet ikväll! Godiset som var kvar i skålen åkte i soporna igår redan!

    1. Fnulan skriver:

      Mmmmm ja nu skärper du dig! Och jag med 😉 KRAM

  9. Caroline skriver:

    Känner igen mig så! Hade värsta sockersuget när jag gick in på din blogg och så såg jag detta inlägget! ”jag är inte ensam!” tänkte jag och fick motivation att motstå påskägget! Tack!

    1. Fnulan skriver:

      Du är aldrig ensam Caroline!!! Heja oss!! KRAM

  10. Jeanette skriver:

    Gillar inte att ”pracka på” någon min livsstil men för mig, som liksom du, har en sockerdjävul på axeln så är LCHF det enda som fungerar. För många av oss som har problem med socker så finns det inget ”bara ta en bit och vara nöjd”-läge. Det är allt eller inget. Att gå ner i vikt med Viktväktarna var för mig inget problem, utmaningen kom när jag skulle hålla vikten och börja äta fler points. Alltför ofta fyllde jag dessa med socker… Kolhydrater omvandlas till socker i kroppen varför avhållsamhet av dessa och noll socker är bäst i längden när sockret är boven i dramat. Nu väger jag samma som när jag var 20 och har gjort så i två år – utan att behöva bokföra vad jag äter. Kanske kan vara ett alternativ även för dig?

    1. Fnulan skriver:

      Tack Jeanette för din kommentar, snällt av dig att dela med dig <3. Jag har kört LCHF men det funkar inte alls för mig, min mage ballade ur helt och jag gick inte ner ett gram. Jag är inte så bra på förbud. Fast, jag plockar bort brödet och andra mjölprodukter som oftast. Återigen, TACK!! Kul att du har hittat något som fungerar Puss

  11. madelen skriver:

    En gång sockermissbrukare, alltid sockermissbrukare. Socker ser jag som vilken annan drog som helst. Har man en gång varit under drogens vingar så är det omöjligt att bara använda den ibland och vid speciella tillfälle. Hälsningar en nykter socker missbrukare

    1. Fnulan skriver:

      Jaaaa visst är det så!! Vad skönt att du lyckats!! KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.