Allvar & Debatt

Är man alltid förälder?

Det har snurrat många tankar i mitt huvud idag. Fars dag. Det kunde lika bra ha stått Mors dag för det jag ska skriva om. Idag satt jag här med mina tre barn och kände en sådan otrolig lycka inombords. Att dom var här, tillsammans med mig och mannen.

Jag har både hört och sett att föräldrar tar avstånd från sina barn av olika anledningar. Vissa väljer bort sina älskade ungar för ett annat liv, ett nytt jobb, ny kärlek eller ny familj eller massa annat.

Ursäkta, men hur farao kan man välja bort sina barn? Vad kan vara viktigare?

Du kan flytta till andra sidan jordklotet och ha en relation med dina barn i alla fall. Nu tänker jag på de som vänder sina egna barn ryggen helt och hållet. Barnen är just BARN, föräldern är den som ska vara VUXEN. Tänk att vara ett barn och leva med känslan av att vara lämnad.

Det finns säkert du som förälder som måste ta avstånd av vissa anledningar, men nu skriver jag om de som av rent egoistiska skäl SKITER i sina barn. Det gör mig så ledsen inombords och förbannad. Jag känner mig maktlös eftersom jag kan inte få andra föräldrar att förstå hur illa det gör barnen med en frånvarande förälder. Mamma eller pappa spelar ingen roll, båda är viktiga.

Usch nä, jag ska inte skriva mer om det för jag blir bara arg, ledsen och förtvivlad. Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina barn och kan inte förstå hur det finns de som vänder ryggen till det man en gång skapat av kärlek. Hur farao kan man såra sina barn på ett så grymt och fruktansvärt sätt. Då borde man inte bli förälder från början. Du kan hata den du skaffade barn med, men straffa inte dina barn för att er kärlek och respekt er emellan tog slut. Det är inte barnens fel men det är dom som är de stora offren.

Är det okej att slutas vara förälder? NEJ NEJ NEJ!!

Se till att vara vuxen och ta ditt förbannade ansvar och var en förälder…. PUNKT.

Dela gärna inlägget, det finns säkert någon i din omgivning som behöver läsa detta…. Och sitter du och tar åt dig av det jag skriver? Ja då kanske det ligger något i det jag skriver?

18 svar till “Är man alltid förälder?

  1. Jag har tyvär en sån till mina 2 äldsta.
    Han har inte brytt sig sen dom var små.
    Äldsta dottern sen hon var runt 6 år och äldsta sonen inte alls.
    Så sorgligt men dom har iallafall min exman som sin pappa,o tack o lov för det.
    Dom ser han som sin pappa.
    Kram

    1. Fnulan skriver:

      Så himla ledsamt, mina ögon tåras när jag läser din kommentar… Sorgligt… <3 <3 All kärlek till barnen

  2. Sanna skriver:

    Har tyvärr en sådan till min dotter, och det är fruktansvärt ledsamt. Det är nu lite mer än 4 år sedan dottern träffade sin pappa, då han valde bort henne för sin nya familj. Han klarade inte av när dottern själv sade ifrån, och berättade att hon inte var redo för att släppa in hans nya familj riktigt än. Hon försökte förklara för honom att hon behövde tid att vänja sig vid den nya situationen, och ville få bekräftat att han skulle fortsätta vara hennes pappa och inte försvinna igen. Till saken hör att vår dotter är äldst av alla syskon, och att han i dag har barn med fyra olika kvinnor. Varje gång han träffat en ny flickvän så har det snabbt blivit barn, och vår dottern har glömts bort, och så fort det tagit slut och han blivit singel har han kommit tillbaka till vår dotter. Det är just det faktumet som byggt upp dotterns rädsla av att han återigen skulle lämna henne, vilket han i slutändan gjorde – kanske den här gången för gott? Det återstår att se i framtiden.

    Som mamma till min dotter så ser jag det hela från två sätt, varav den ena är mer positiv och den andra mer negativ och ledsam. Men jag försöker se det från den positiva sidan mer och mer, men det kommer nog alltid komma stunder både för mig och dottern när det känns lite extra ledsamt som i dag när det vankas fars dag. Men vi försöker tillsammans glädjas åt det bra sakerna i livet och att vi har varandra, och alla andra fantastiska människor som bryr sig om oss runt omkring. I dag har vi därför i stället firat min fantastiska pappa, som är en helt otrolig förebild för dottern och som alltid funnits där. Helt klart världens bästa morfar. 💕

    Kram Sanna

    1. Fnulan skriver:

      Tack Sanna för att du berättade. Det är så många barn som har det som din fina tjej, många kan säkert känna stöd när du skriver som det är. Jag hoppas att alla barn hade sluppit ha det så. Du som finns där är ett fantastiskt stöd. Fina Sanna, du är en fantastisk mamma <3

  3. Anna skriver:

    Är så glad att jag hittat tillbaka till din blogg… Har ”glömt” av den efter du slutat på Femme. Igår hade vi kalas för sonen som fyllde 18 år. En stor dag för honom. Kl 20 på kvällen igår fick jag sms:a hans sk pappa en påminnelse om att hans son fyller år.
    Kan inte förstå hur man kan glömma av en sån sak.

    1. Fnulan skriver:

      Åh men Anna, vad roligt att du hittat tillbaka, vilken tur för mig <3 Vilket rötägg till pappa... GRRRRR tur att han har dig i alla fall. Stor KRAM

  4. Åh vad din text stämmer in så bra på Tuva-Li’s pappa, han har valt att inte ha kontakt med henne, han vill inte ens veta vad som händer med henne och han har aldrig träffat henne under hennes 2 år i livet 😔

    1. Fnulan skriver:

      Han har valt…. Suck…..

  5. Christina Frisberg skriver:

    Jag har en väldigt nära anhörig som tog sitt ”pick & pack” & lämnade sin man & barn för att flytta ihop med en karl i 1 rum & kök, ja där fanns ingen plats över för några barn vare sig i hennes hjärta / hjärna eller i den lilla 1:an ????????? Hur ända in i helvete rent ut sagt fungerar en sådan mamma??? deras pappa är nog den finaste pappan på jorden han kämpade varendaste dag, han stod där med huslån upp över öronen & 3 barn i hemmet & 2 som flyttat hemifrån, han fick sälja huset han själv byggt med förlust & fick bo i hyreslägenhet med 3 förvirrade & ledsna & övergivna barn att ta hand om & betala av på husförlusten under många år. Jag har varit så arg, besviken & ledsen över denna människas val, vi har ingen kontakt sedan ett tag för hennes totala avsaknad av kärlek & empati lyser igenom i allt hon säger & gör, barnen är nu utflyttade från pappan & det är världens finaste barn även om några av dem fortfarande saknar sin mammas kärlek & känner sig övergivna. För mig är detta SÅ FEL!! För mig så finns inte den mannen uppfunnen på jorden som är mera värd än mina barn, jag skulle gå genom eld & vatten & är beredd att slå ihjäl någon som skulle göra något av mina barn illa, de är ju det bästa jag har. Jag ska självklart dela detta men hon som gjort detta kan inte läsa det för hon har blockerat mig för länge sedan. Christina i Norrköping <3

    1. Fnulan skriver:

      Det är så sorgligt att läsa om sånt här. Det är så hemskt att höra…. Kram…

  6. Lotta skriver:

    Min pappa vände mig ryggen för nu 19 år sedan (när jag var 22 år gamma). Hans nya tant, och hennes barn passade tydligen honom mycket bättre. Syrran min hade han kontakt med sporadiskt i ungefär 6 år till, sedan bröt han även med henne. Nu är det ledsna borta sen ett långt tag, men i början blev man ledsen när man pratade med folk om honom, och folk frågade och ville veta hur det var med honom tex. Men jag har min styvpappa som är underbara, och som mina båda barn ser som morfar. Min pappa får dom inte för mig benämna som deras morfar (då han inte förtjänar den titeln). Vill dom prata eller fråga om honom, så säger dom ”Min riktiga pappa”. Samt att jag har min man, hans familj mm. Min storasyster har tagit detta hårdare än mig, och jag vet att hon kommer åka till honom ifall han ringer och säger att han är tex sjuk, gammal mm. Han är ju ändå nu 72 år, så det kan ju ske. Har sagt till syrran att jag aldrig kommer åka och hälsa på honom, samt att jag INTE kommer gå på hans begravning. Har han skitit i mig och min familj i så många år, så kommer jag inte träffa honom för att han ska få lätta på sitt samvete. Kan låta hårt, men han har svikit mig så hårt, så där kommer jag aldrig vika mig. På pappret är han min pappa, men i mitt hjärta så har min styvpappa den platsen nu och för alltid <3 Förstår inte hur man kan strunta i sina barn. Skulle mina barn av nån anledning inte vilja ha kontakt med mig i framtiden, så skulle jag lyfta på varande sten tills jag hittade ungen igen. Finns ingenting som skulle kunna hålla mig borta från mina underbara tjejer!!

    1. Fnulan skriver:

      Förlåt, men jag är mållös.. Jag vet inte vad jag ska skriva till dig. Jag är ledsen för din skull.. Jag är tom på ord.. KRAM

  7. J skriver:

    Jättebra inlägg!! Tack för att du står upp för det viktigaste vi har -framtiden. Alla mammor o pappor som tar åt er av texten snälla ändra på det nu. Börja i det lilla så vinner du sakta tillbaka förtroendet. Va då noga att inte tappa bort det igen. Det är din tid som är viktigast inte dyra saker. Alla har tid för sina barn! Till dig som läser detta o stänger ute eller svartmålar den andra föräldern snälla sluta bums! Öppna dörren o börja samarbeta för barnens bästa, ni behöver inte vara bästisar o umgås jämt. Men uppför er när ni ses o bråka inte så barnen märker det. Till sist till alla fantastiska föräldrar som läser det här så gott ni kan m de förutsättningar ni har, snälla va nöjd med det! Tid är det barnen behöver, inte massa aktiviteter o saker. Kramar, saga, äta middag tillsammans, gå i skogen, baka, va tillsammans o lyssna till barnen!

    1. Fnulan skriver:

      Det finns inga viktigare i mitt liv <3 Jag värnar om de mina varje dag och skulle inte kunna leva en dag utan.. KRAM

  8. Sandra R skriver:

    Jag tänker och känner precis som du. Ett barn ska inte behöva uppleva att bli lämnat av en förälder. Ibland tar livet slut i förväg och då är det bara att ta sig vidare i livet. Men att medvetet lämna ett eller flera barn – hur klarar samvetet av det?

    1. Fnulan skriver:

      Jag tror inte att man har något…. KRAM

  9. Sara skriver:

    Hej! Jag håller med dig. Min pappa som var världens bästa pappa dog för snart 11 år sedan. Han var närvarande, omtänksam och han var min hjälte och trygghet. Tänker på alla föräldrar som skiter i sina barn och min pappa då som älskade mig och som jag älskade behövde lämna denna jord. 😢💙

    1. Fnulan skriver:

      Åh Sara, nu krympte mitt hjärta fullständigt. Massor med kärlek och kramar till dig!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.