Kontrollen

Nu är det dags att jag tar över kontrollen

Efter ett par veckor med elaka kommentarer och hets i mitt kommentarsfält har jag bestämt mig för att ta över kontrollen. Nu får det vara SLUT.

Några få bloggläsare anser sig ha rätt att kränka och kritisera hur dom vill. Det är deras ”rättighet”att tala om för mig att jag är en urusel mamma och en dålig förebild. Som ÄGARE och förespråkare av respekt på min sida och mina ord vill inte jag utsätta mig själv, familj eller någon av mina läsare för det.

Jag skriver för att underhålla, glädja, tipsa och peppa andra, ungefär som att jag står på en scen med en publik. Jag spelar huvudrollen på www.fnulan.se. Som läsare är du en i publiken. Manuset är MIN text på MIN sida och MIN utvalda sanning av det jag vill dela med mig av.

Skillnaden från en vanlig teaterföreställning och min blogg är att publiken inte betalar något för att få underhållningen. Och att publiken på en teaterföreställning inte reser sig upp och berättar för personen som spelar en teaterroll vilken idiot hen är som privatperson. Det är så vissa i min publik gör.

Det gick så långt så att jag på allvar tänkte stänga ner bloggen, det var inte värt det längre. Jag mådde mer dåligt än bra av mitt skrivande. Så starkt har jag aldrig känt det tidigare. En bunke nättroll vann över min lust och passion för skrivandet. Det gick helt plötsligt ut över er tusentals andra som läser min blogg.

Det fick mig att fundera med hjälp och peppning av min bloggkollegor på Influencers of Sweden
-Vad vill JAG med min blogg?
-Vill jag må dåligt för att andra ska må bra genom elakheter?
-Vill jag att mina barn en dag ska få läsa alla dessa elakheter om deras mamma?
-Ska mitt kommentarsfält vara en arena för andras elakheter?
-Vill jag att andra läsare ska drabbas av dålig stämning när dom kommer in till mig?

Emma som är en av mina kollegor i Influencers of Sweden skrev så bra till mig:
”Du är allsmäktig diktator i din blogg, du äger det utrymmet till 100% och kan styra och ställa utan att behöva motivera, eller ens ha en logik bakom dina beslut”

Nu har jag tagit ett enhetligt beslut med styrelsen (mig själv):
HÄR INNE BESTÄMMER JAG och ALLA elaka och onödigt dumma kommentarer kommer att RADERAS DIREKT. Du får gärna ha åsikter om det jag skriver och du behöver inte hålla med mig. Men du har ingen rätt att trakassera och kränka mig eller någon i min familj.

PUNKT

Kontrollen

Handla på pojkavdelning

God Morgon handlar du på en ”pojkavdelning”?

Jag slarvar med ”Dagens Mira” och idag blir det något från en pojkavdelning. Sorry jag vet att både du och Mira gillar det.  Förra veckan fick Mira verkligen ihop en matchning.  En riktig Jeans matchning kan man lugnt säga eller vad tycker du?

Hon var supernöjd trots den bittra minen =) Luvan åkte upp för tydligen ska man ha den så, det har Rasmus (Cornelias pojkvän).
-Jag känner mig sådär skitcool mamma.

Jackan och skjortan hittade Mira på avdelningen för pojkar på Ullared. Hon ser inte ”Pojkar och Flickor”. Hon ser kläder hon tycker om. Och jag undrar en sak:
Om det inte varit uppdelade avdelningar på till exempel Ullared, hade barnen och föräldrarna valt annorlunda då?
Jag tror det faktiskt. Ja varför ha det uppdelat? Är det inte kläderna det handlar om?

Jag anser att en modern butik vågar spränga gränserna mellan pojkar och flickors kläder och vad som är vad.
Låt ungarna välja vad om tycker om. Jag vet när vi skulle köpa fotbollskläder till Mira på H&M, det fanns inte på avdelningen för flickor!! Varför inte det?

Bambi har tidigare skrivit om vilket budskap barnens mode ger genom text på tröjor etc som blev väldigt uppmärksammat, jag undrar hur det har gått sedan dess? Någon som har koll? HÄR hittar du hennes inlägg som uppmärksammades i många nyheter.

Mira känner sig jättefin, och hon har ingen aning om att något handlats på en avdelning för pojkar.Pojkavdelning

Rädd

Det går inte att inte vara rädd

Många sörjer idag, det är en konstig dag och jag är rädd. Jag kan inte sluta vara det, och många säger att det är det som är syftet med dessa fruktansvärda attacker. Nä, jag ska inte visa rädsla men jag känner den. Den känns som en stor svart sten som tuggar på min hjärna och kropp.

Livet går inte vidare som vanligt, det är ett annorlunda liv. Och för vissa är det ett liv med saknad och djup sorg efter en orättvis händelse.

Idag är jag stolt över att vara svensk, vi är ett folk med stor kärlek för sitt land och sina medmänniskor.

Det känns löjligt att blogga om ditten och datten när landet är i chock och sorg. Allt känns på något sätt oviktigt. Det är bara kärleken som står i fokus och tankarna på alla drabbade, alla hjältar och den sjuka världen vi lever i.

Nu ska jag krama om mina älsklingar, lite hårdare.

Kärlek

rädd

Förälder på dina villkor

Sluta vara förälder när det passar dig!

Ursäkta men nu ska jag ryta åt de som är förälder endast när det passar dom själva. Inte när barnen behöver dom!
Hur många gånger hör man inte en förälder ha åsikt om den andre föräldern utan att ha en susning.
Om man inte har intresse av sina barn annars kan man fasiken vara tyst då också.
Jag har hört SKRÄCKEXEMPEL nyligen och jag som haft mina barn själv i nästan alla får rysningar längs hela kroppen när jag hör det.

När det går tokigt för barnet har den frånvarande föräldern mage att lägga skuld på den ensamstående föräldern.
Jaha- ”problemen” kan inte bero på att du som frånvarande förälder varit just FRÅNVARANDE? 

Det är så förbaskat lätt att skylla allt på den som funnits där i vått och torrt för barnen, varit med om alla kärleksbekymmer, jobbiga uppgifter i skolan, bråk med kompisar, föräldramöten, utvecklingssamtal, hämtningar, lämningar, tandläkarbesök och alla tillfällen maginfluensan kommit på besök med mera.

Om du skiter i dina ungar annars har du heller ingen rätt att ha åsikter om hur barnen blir uppfostrade eller klanka på den andre föräldern när något händer. Du har avsagt dig alla rättigheter som förälder. Du borde istället slicka marken där den föräldern som finns där för dina barn går och visa lite jäkla tacksamhet istället.

DU har svikit dina barn och du är ett stort rövhål i mina ögon.

(Jag vill skriva att du är en bajskorv också men det känns ganska omoget….)

Andra åsikter och allvarliga ämnen hittar du HÄR