Hänga ut föräldrar

Hänga ut föräldrar på Sociala medier

Är det okej att föräldrar blir uthängda på sociala medier bara för att dom är offentliga? Frågar du mig så är svaret NEJ. Detta inlägget är svårt att skriva och jag har gjort det tillsammans med Cornelia.

Min dotter Cornelia valde att vara med i ett tv-program som nog är varje förälders mardröm. Och hon gjorde även allt jag bad henne att inte göra. MEN, jag älskar henne oavsett och villkorslöst men jag behöver inte älska det hon GJORDE.

Jag (Vi) fick otroligt mycket skit på många håll, tyvärr är jag som mamma väldigt lätt att hitta. Jag fick veta att det var jag som hade uppfostrat min dotter fel. Jag skulle minsann ta ansvar för vad Cornelia gjorde som 22 åring. Jag hade misslyckats. Jag var en dålig mamma. Det var mitt fel att hon valde att vara med på Tv. Jag var det dåliga föredömet som fått henne att vara med där. Jag fick också veta att ”andra” hade kunnat rädda henne om hon inte haft mig som mamma.

Jag hamnade i en depression

Jag bröt ihop och kände mig så fruktansvärt ledsen inombords, kränkt, besviken och nästan våldtagen i min mammaroll. Ett tag ville jag inte träffa mina vänner eller hämta Mira på skolan eftersom jag skämdes så otroligt mycket för något jag inte behövde skämmas över egentligen.  Jag gick in i en depression och stängde av. Jag var en robot och gjorde det jag behövde med ett leende.

Det borde vara de personer som skrev en massa skit till mig eller skrattade bakom min rygg vara de som skämdes.

Jag och Cornelia har pratat väldigt mycket om detta och hon vet hur jag/vi mådde. Hon ångrar inte ett endaste dugg av hennes medverkan förutom en sak, att hon sårade oss i familjen och det blev vi som offrades. Jag vet inte hur många gånger hon sagt förlåt och hennes ånger är fruktansvärt stor.

Jag är stolt när jag hör att Cornelia var en fin tjej och var sig själv i programmet (som jag inte tittat på själv). Många unga tjejer ser henne som en förebild och har henne som en idol. Det är stort och det gör mig varm i hjärtat som mamma. Finns det inte något bättre än personer som vågar vara sig själv och stå för det?

Döm inte föräldrar för vad deras barn gör. Att vi dömer hjälper inte.

Anledningen till varför jag skriver detta är att en känd mammas son har blivit dömd för ett fruktansvärt brott och mamman hängs ut i det grövsta eftersom hon är offentlig. Hon går in med näbbar och klor i debatten och försvarar sin son.  Jag tycker att hon borde göra som jag gjorde, vara tyst och inte ge sig in i diskussionerna. Hon har ingen skyldighet att svara för sonen. Kan han hitta på skit kan han ta skiten själv. Hon borde stänga av och bara stötta sitt barn och försöka leda den älskade rätt väg för han har verkligen hamnat snett, Och du och jag har INGEN som helst aning om varför… Precis som att det är INGEN mer än Cornelia och vi omkring henne vet varför hon var med i Tv…

Bara för att en mamma eller pappa stöttar sitt barn är man ingen support av det dom gör eller gjorde, det kan jag lova. Kärleken till sina barn tar dock aldrig slut.

 

*Alla elaka, dumma och fördömande kommentarer kommer att bli borttagna pronto. Vi har redan fått all skit…

Hänga ut föräldrar

Det är det självklara!

Varför är det inte det självklara?

Jag går in på Pernilla Wahlgrens blogg och undrar vad det är med oss och inte ser vissa saker som det självklara. Ja jag får för det första en smärre chock ;). Det jag undrar är varför jag inte skulle berömma hennes underbara Benjamin när han är den han är- en förebild.

Pernilla blev väldigt rörd för en kommentar jag skrev om hur fin hennes Benjamin var och hon skriver om detta i ett inlägg. För min del är det en självklarhet att berätta det för henne (eller för andra mamma och pappor med för den delen). Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att berömma andra föräldrar för deras fantastiska bragd att uppfostra underbara barn.  Jag anser att vi SKA sträcka på oss och förstå att det är vi som uppfostrar och skapar dessa juveler. Ord från andra kan bara styrka och bekräfta det man faktiskt redan vet men gör så gott i mammahjärtat.

– Mina barn är finaste i världen. Och det är faktiskt min förtjänst. Jag är så sjukt grym!

När berömde du någon annans barn senast? Då menar jag att du berättade för föräldrarna hur fina dennes barn är? Jag gör det ganska ofta. För mig är det viktigt.

Det är ledsamt att inte fler gör det- berömmer andras barn. Jag är så glad att Pernilla tog min kommentar till sig och stärktes av det. Om du inte berömmer andra medvetet, fundera på hur det känns för dig att få höra fina ord om dina telningar så kommer du antagligen att göra det oftare till andra i fortsättningen ❤️❤️❤️

Mer kärlek till ALLA föräldrar! 

 

Självklara

Jag vet att jag och Fredrik tillsammans skapat dessa fina, ödmjuka, empatiska och kärleksfulla ungar.
Det är tack vare oss och vi är så jävla bra han och jag!

ps. Glöm inte att kolla in filmen på idolmötet ds. 

Kommentarerna

Det blev livligt i kommentarerna

Vännen Mona skrev om mitt ”hönsande” igår och det blev aktivt bland kommentarerna minsann. Det är härligt med engagemang =). Till Gabriels försvar måste jag säga att vår ugn är allt utom lätt att sätta på, den är så high tech så till och med nobelpristagarna kan klia sig i huvudet.

Och vet du, han får faktiskt laga den mesta av maten själv =)

Men hur mycket ska våra barn göra?

Här hemma får Mira 7 år:
Städa på sitt rum, duka, göra sallad, duka av, hjälpa med diskmaskinen och lägga in kläder i sin garderob (med hjälp…).
Gabriel nyligen fyllt 18 år får göra:
Detsamma som Mira men han får även hämta Mira ibland, sopsortera, vika sin tvätt och hänga tvätt, handla och annat smått.

Jag tycker att det är en bra fördelning och mina barn klagar ALDRIG. Och faktiskt inte jag heller.

Att jag ser till att det finns mat i frysen när jag reser bort tycker jag är mitt ansvar som mamma och vuxen i huset. Gabriel tjänar inga pengar.. Den dagen han slutar skolan och jobbar är vi tre vuxna i detta hem och då kommer sysslorna att delas på tre. Just nu har vi inskolning till det som komma ska.

Men vad tycker du är rimligt för barn att behöva göra?

Kommentarerna

Mira har ju lärt sig att göra sås!

Fängelse eller Tillit?

Är det inte som att leva i ett fängelse utan TILLIT?

Du och jag ska prata om att sitta i fängelse utan tillit. Eller i alla fall att leva i ett förhållande där det känns som det. Jag har gjort det, har du? Du kanske rent utsagt gör det idag eller är fångvaktare åt din partner.

Om jag ska hårdra det så anser jag följande:
Kan man inte lita på sin partner och kan låta denna gå ut och ta en öl med en vän då är det något som är fel förhållandet. Då blir hemmet en cell och den ena partnern är fångvaktaren med nycklarna i handen.

Jag har varit otroligt svartsjuk och jag litade inte på min dåvarande partner. Jag har haft en partner som var svartis. Idag finns inget av det alls. Det är nu jag inser att mina förra förhållanden inte hade grunden och det viktigaste- tillit.

Jag läste ett inlägg på Facebook där en tjej skrev om detta. Någon svarade att det var lätt för henne att säga- Det var ju inte hon som levde med en partner som alltid var ute, blev full och gjorde dumheter.

Då kommer vi tillbaka till vad som är fel i förhållandet, TILLITEN. Du kan inte ha det för en partner som inte uppför sig när denne är ute och personen är inte värd den heller. Det som förstör ert förhållande är att ni inte KAN eller VILL lita på varandra.

Vad ska man göra?

När jag träffade mannen var jag väldigt skadad efter förhållanden med otrogna partners och svartsjuka. Fredrik dundrade in i mitt liv och allt blev upp och ner. Han hade ett eget liv han värnade högt om och bodde 60 mil från mig. Det var bara att bita ihop och förändra mitt tankesätt. Idag vet jag att jag har honom att tacka för att jag inte bara lever mitt liv genom honom. Jag har även mina vänner, han har sina och vi litar till 100 procent på varandra. Men det tog tid.. Jag var skadad och ärrad och det tar tid att bli frisk från hjärnspöken.

Idag går jag inte runt med en hemsk känsla i magen när Fredrik gör något på egen hand. Jag slipper också att må dåligt och ha dåligt samvete för att jag gör något kul med mina vänner. Jag är trygg i det vi har och jag vågar njuta av livet.
Jag ångrar att jag i flera år gick och mådde dåligt i mina förhållanden på grund utav misstro från både mig och mina partners. Idag ser jag hur bra det är om man slipper de känslorna och har tillit till varandra.

Till dig som lever i ett förhållande där ni inte litar på varandra. Fundera på varför och om det är värt det? Ni borde kanske ska skaffa hjälp? Ni måste ur den där dåliga onda cirkeln, och det är bara ni som kan göra det, TILLSAMMANS. Om ni inte klarar det, lämna varandra.. Du är värd att må bra…..

tillit

Andra mer allvarliga inlägg hittar du under kategorin ”Allvar & Debatt