Fängelse eller Tillit?

Är det inte som att leva i ett fängelse utan TILLIT?

Du och jag ska prata om att sitta i fängelse utan tillit. Eller i alla fall att leva i ett förhållande där det känns som det. Jag har gjort det, har du? Du kanske rent utsagt gör det idag eller är fångvaktare åt din partner.

Om jag ska hårdra det så anser jag följande:
Kan man inte lita på sin partner och kan låta denna gå ut och ta en öl med en vän då är det något som är fel förhållandet. Då blir hemmet en cell och den ena partnern är fångvaktaren med nycklarna i handen.

Jag har varit otroligt svartsjuk och jag litade inte på min dåvarande partner. Jag har haft en partner som var svartis. Idag finns inget av det alls. Det är nu jag inser att mina förra förhållanden inte hade grunden och det viktigaste- tillit.

Jag läste ett inlägg på Facebook där en tjej skrev om detta. Någon svarade att det var lätt för henne att säga- Det var ju inte hon som levde med en partner som alltid var ute, blev full och gjorde dumheter.

Då kommer vi tillbaka till vad som är fel i förhållandet, TILLITEN. Du kan inte ha det för en partner som inte uppför sig när denne är ute och personen är inte värd den heller. Det som förstör ert förhållande är att ni inte KAN eller VILL lita på varandra.

Vad ska man göra?

När jag träffade mannen var jag väldigt skadad efter förhållanden med otrogna partners och svartsjuka. Fredrik dundrade in i mitt liv och allt blev upp och ner. Han hade ett eget liv han värnade högt om och bodde 60 mil från mig. Det var bara att bita ihop och förändra mitt tankesätt. Idag vet jag att jag har honom att tacka för att jag inte bara lever mitt liv genom honom. Jag har även mina vänner, han har sina och vi litar till 100 procent på varandra. Men det tog tid.. Jag var skadad och ärrad och det tar tid att bli frisk från hjärnspöken.

Idag går jag inte runt med en hemsk känsla i magen när Fredrik gör något på egen hand. Jag slipper också att må dåligt och ha dåligt samvete för att jag gör något kul med mina vänner. Jag är trygg i det vi har och jag vågar njuta av livet.
Jag ångrar att jag i flera år gick och mådde dåligt i mina förhållanden på grund utav misstro från både mig och mina partners. Idag ser jag hur bra det är om man slipper de känslorna och har tillit till varandra.

Till dig som lever i ett förhållande där ni inte litar på varandra. Fundera på varför och om det är värt det? Ni borde kanske ska skaffa hjälp? Ni måste ur den där dåliga onda cirkeln, och det är bara ni som kan göra det, TILLSAMMANS. Om ni inte klarar det, lämna varandra.. Du är värd att må bra…..

tillit

Andra mer allvarliga inlägg hittar du under kategorin ”Allvar & Debatt

Assistansbranschen till Institutionerna

Jag vill inte jobba i denna assistansbranschen….

Ibland jobbar jag i världens sämsta assistansbranschen men med de mest fantastiska människorna. Ja, det är faktiskt så.

Om du tittar på alla neddragningar Försäkringskassan gör för de redan svaga så förstår du. Varje dag i dessa människors liv är en kamp mot draken- myndigheten.
För att vara sjuk eller ha en funktionsvariant måste du vara frisk! Frisk för att orka strida.
Det är föräldrar som ska ta fullt föräldraansvar
för barn upp till dom är 18 år. Jo det är nämligen normalt föräldraskap att mata sitt barn eller hjälpa dom i duschen fram tills myndighetsdagen.
Det är maka/make som ska sköta tillsynen till sin sjuka partner hela natten då det heter ”I nöd och Lust”. Jo, det är nämligen normalt att begära av en partner som dagen efter ska orka sköta sitt arbete. För du ska INTE tro att Försäkringskassan uppmuntrar till anhöriganställda. Nej nej nej, dom jagas som vilda hundar och alla ses som fuskare och banditer.

Idag är jag arg så att jag kokar och så fruktansvärt ledsen inombords. Jäkla nötter det finns…. Jag skulle vilja gå upp i ringen mot de beslutsfattarna som gjort så att vi gör Sverige till ett institutions land igen. Jag lovar att jag vinner med knock out eftersom jag kommer att slåss för många därute som inte kan ta fighten själv.

Fy fasiken att man kan sticka huggtänderna och klorna i de som redan ligger. Och blä för att vi i Sverige ändrar på en assistansreform som hela världen är imponeras av och ger MASSOR av människor livslust, livskvalitet och en normal vardag som vi andra utan en funktionsvariant har.

Fy fan….
PUNKT

Curling eller engagemang

Är det curling eller är det ett engagemang?

Camilla Munthe ville att jag skulle berätta om var gränsen går mellan curling och engagemang för mig. Jag är vare sig den curlande eller den engagerande mamman. Jag kan erkänna att jag tycker att det är jobbigt med alla aktiviteter, föräldramöten, uppvisningar, lämna och hämta hos kompisar och annat. Jo jag tycker det är skitjobbigt, men för det är jag ingen dålig mamma.

Det kan ju inte bara vara jag i hela världen som inte gärna står vid en fotbollsplan hela helgen? Däremot GÖR JAG DET, och jag älskar att heja på mina barn vad dom än gör.  För mig är detta engagemang att stå i ösregn och kyla för att skrika sig hes när barnen gör mål fast man kanske inte riktigt vill! Eller att stå och baka 15 tårtor för att barnen ska bjuda sina kompisar. Delar man sitt barns intresse så tror jag att det är lättare (och roligare) att engagera sig.

Vad innebär då curling? Curling av barn kommer från att föräldrarna sopar banan för barnen för att skapa en väg framåt i livet. Vi alla föräldrar vill att barnen ska ha det bra och tryggt och vissa lägger ner mer ansträngning på att ordna för barnen än andra. Jag tror att det handlar om både ekonomi och tid. Jag vill inte lägga mig i mina barns liv men jag vill vara där för att se dom utvecklas. Framförallt vill jag att mina barn ska lära sig att ta eget ansvar. Om jag skapar alla förutsättningarna och styr barnen, då är det mitt liv dom lever och inte sitt eget.

Så var går gränsen mellan curling och engagemang? Om vi ska hårdra det; Jag tycker att curling är att inte låta barnen bli självständiga och kunna ta för sig av livet på egen hand. Engagemang, då pushar jag som förälder för barnets egen vilja att komma framåt av egen kraft. De curlande föräldrarna skjutsar barnen till sina aktiviteter istället för att låta dem åka buss trots att det går. Den engagerande föräldern skjutsar barnet för att de vill delta i aktiviteten tillsammans med barnet.

Jag säger inte att det är fel att curla sina barn, bara man gör det av rätt anledning och inte för att göra det lätt för barnen. Jag curlar också i vissa lägen men försöker att låta bli. Det är svårt att vara förälder och alltid göra rätt. Men visst farao gör vi allt med ett stort hjärta och goda intentioner <3

Men jag gör inte lika för alla tre… Det ska jag villigt erkänna.

Curling

Jag försöker vara närvarande…

Födelsedag

Min födelsedag är inte viktig

Min egen födelsedag är inte viktig. Den dagen mina barn föddes blev det deras födelsedagar som blev de viktigaste på året. Mitt liv började på riktigt och det var då jag började leva när dom kom. Jag är mamma till dessa tre underverk varje dag sedan den där första dagen för 22 år sedan.

Idag hyllar jag min mamma så högt jag kan genom att visa min respekt och kärlek. Jag gör det alla dagar men lite extra. Jag firar även hennes 70 års dag. HURRA!! Jag har en fantastisk och underbar mamma att fira och för det är jag så otroligt tacksam för. Hon är min stora förebild i livet.

Glöm inte bort den kvinnan som gett dig sitt liv och hjärta för dig. Större kärlek än så finns inte. Att vara mamma är att alltid vara osjälvisk, kärleksfull vid tillfällen man kanske inte alltid känner för det och ha ett öppet sinne. En dag sörjer jag Mors dag istället för att fira den. Det är den dagen jag fasar mest för ska komma. Och den kommer att komma för mina barn också.

Det finaste jag kan få av mina barn idag är deras närvaro. Inget annat betyder något.

Födelsedag

Tyvärr kan jag inte krama om mamma extra mycket idag eftersom hon är iväg och firar sin 70 års dag men sin man, min pappa. Jag surar lite för visst vill man kramas med mamma som har födelsedag och när det är Mors dag.