Det dåliga samvetet

Emma är en av många med dåligt samvete

Jag kom in på min vän Emmas blogg där hon skrev om det dåliga samvete. Hon lever ständigt med när det gäller hennes barn. Och visst är vi många som lider av detsamma. Kravet på att vara den perfekta föräldern gnager som en mus inombords och äter upp oss när det gått för långt.

Nu ska jag ge dig och Emma ett bra tips för att ta reda på om man är den där dåliga föräldern som man själv tror. Fråga de runt omkring dig. Det ska vara någon du är trygg med och som vågar säga till dig hur det upplever dig. Och du blir antagligen förvånad när du får höra hur bra du är i någon annans ögon.

Min vän Alexandra och jag pratade om just detta. Jag berättade för henne att jag går med ständigt dåligt samvete för att jag är en frånvarande mamma. ”Inte nu”, ”Mamma ska bara”, ”Ja vänta”, ”Nu får du vara tyst” och så vidare.. Jag tror att jag upplever det mer med Mira eftersom hon är som ett ensambarn i och med den stora ålderskillnaden.

Då sa Alexandra något jag inte själv tänkt på och hon har jag känt i 18 år.
-Men Malin, är någon närvarande så är det du. Och så radade hon upp en massa positiva saker som jag inte själv ser att jag gör.

Jag blev så glad inombords och nu tänker jag på det varenda gång som jag får den där klumpen i magen
”Men Alexandra sa till mig…..”

Prova!

Samvete

Världens finaste vän, Alexandra. Tänk att du är min <3

Pannkaksmammor

Känner du några pannkaksmammor?

Har du hört talas om ”pannkaksmammor”? Det är ett ny-uppfunnet begrepp som du ska lära dig. Kom ihåg var du läste det först! Det är mitt och Annika Leones påfund.

Vi pratade med en tjej som hade blivit ihop med en kille med barn. Hon skröt så in i bängen över att barnen minsann älskade henne. När vi frågade vad det var som gjorde att det fungerade så bra var en av anledningarna att hon gjorde pannkakor till barnen på morgonen.

Då vart jag och Annika skogstokiga. MAN GÖR INTE PANNKAKOR till andra mammors barn på morgonen! Det är strängeligen förbjudet som bonusmamma!
Det är ett övergrepp mot den biologiska delen av barnen. Du ska inte komma och tro att det är okej att vara pannkaksmamma. Man trampar inte in på den tröskeln.

Finns det något mammor ska vara bäst på enligt mig så är det att göra pannkakor. Och om man vill vara världens bästa mamma så gör man dom på morgonen.
Så kom inte och tro att du kan köra över mig du kära pannkaksmamma 😉

JA såklart ska du läsa detta med glimten i ögat.

Dock är tanken bakom allvarlig. Pannkakorna är endast en metafor för ”mamma-skapet” Det jag menar är att bonusföräldrar inte ska se det som en tävling när det gäller att få barnens godkännande och kärlek. Som bonusförälder ska man inte försöka vara ”bättre” än den biologiska mamman. Som bonusförälder är man ett STORT plus i kanten anser jag. Barnen har fått ännu en vuxen som bryr sig, älskar och finns för barnets skull. Tänk vilken gåva att ha många i sin närvaro som bryr sig.

Mina barns bonusmamma har varit ett fint komplement till mig som biologisk mamma. Cornelia har alltid kunnat prata med henne (speciellt när mamma varit dum). Jag har alltid varit tacksam för att hon funnits där för barnen men hon har aldrig tävlat om rollen som mamma. Fredrik har varit en helt fantastisk bonuspappa till barnen men alltid haft full respekt för deras biologiska pappa. Enligt mig är det så det ska vara!

Det är nog inte heller så lätt att vara bonusföräldern alla gånger, speciellt om man kanske inte har barn själv. All eloge till er som älskar era ”barn-på-köpet” och behandlar dom med respekt och kärlek som att det vore era egna. Men för guds skull gör inga pannkakor 😉

pannkaksmammor

Mina barn har haft världens tur med sina extra föräldrar! Och måtte aldrig Mira behöva få det!

Jag pratar om mamman i detta läge eftersom det är det jag är, men det kan självklart lika gärna vara pappan. Naturligtvis finns det oändligt många konstellationer i familjer som gör att de biologiska föräldrarna kanske inte är de bästa i alla lägen. Det jag skriver om är hur det är generellt.

Växa

Att växa med uppgiften

Visst är det svårt att backa och låta barnen växa sig stora? Jag är ibland livrädd men då är Mira den vuxna och säger till mig att hon måste få lov att träna. Hon är allt klok hon. Vi har vid några tillfällen tränat att jag går en bit bakom henne. Och gudars vad mallig hon varit då. Och herregud, jag bor i Veberöd! VEBERÖD. Vad kan hända liksom? ALLT om du frågar mig, INGET om du frågar hennes pappa och Mira själv.

I lördags ville Mira gå till biblioteket men med mitt lila-röda ansikte hade jag skrämt ihjäl alla på vägen dit så jag sade nej. Då undrade Mira vad problemet var, hon och Maja kunde ju gå själv. Nu hör det till det tar max fem minuter till bibblan från oss och där är en stor väg med rödljus att passera. Ja jag vet LIVSFARLIGT! Vad skönt att du håller med mig!

Jag ringde Majas mamma som är nästan lika harig som jag och vi pratade om det. Vi kom överens, vi skulle låta dom gå själv. Ungefär såhär gick diskussonen:
-Heter det inte att man ska växa med sin uppgift?
-Jo det värsta som kan hända är ju att dom aldrig mer kommer hem. Vi låter dom gå själv….

Och flickorna packade en ryggsäck med en telefon, telefonladdare, proviant och pennor. Allt man kan behöva om man kommer vilse.

Sedan gick dom.

Jag hade ett långt samtal innan. Akta er för bilar, cyklar, mopeder, främmande människor, godis på marken, kända människor och hundar. Håll varandra i handen, gå på trottoaren och lyssna med ögon och öron…

 

Men ÅH vad dom växte och var så lyckliga!
Och dom var tillbaka efter en timme, BIBBLAN VAR STÄNGD!!!

växa

Jag har lite andra funderingar kring barnuppfostran som du hittar under kategori Barnuppfostran!

Vad gör ditt barn på nätet?

Har du full koll på vad som sker på nätet?

För ett tag sedan fick jag ont i magen. Jag sökte på en tagg som fick mig att landa på ett filminlägg hos en ung tjej på Instagram. Där berättar hon hur dåligt hon mår och lämnar ut sig fullständigt. Stackars tjej som skriker efter bekräftelse och hjälp på det sättet. Eller ber hon inte om hjälp av de som är nära.

Det som skrämde mig ännu mer var en person som spammat hennes kommentarsfält med de mest fruktansvärda kommentarerna. Denna person var inte en fejkprofil… Kommentarer som:

Jag hatar dig
Jag bytte skola för att slippa dig
Du luktar bara kiss och du är så jävla äcklig.
Du kan lika bra ta livet av dig för du är så hemsk
Hade jag varit dig hade jag inte velat leva
och så vidare……

Jäkla unge rent utsagt! Hade jag träffat henne så hade jag inte kunnat vara tyst det kan jag lova. Jag kan inte bara se på sånt. Jag har meddelat både föräldrarna som jag också hittade på Instagram och Facebook till den utsatta tjejen men även mamman till tjejen som skrev de hör vidriga sakerna. Jag har hotat med en polisanmälan om dom inte tar tag i situationen. Och det finns inte en endaste ursäkt för att denna stackars tjej ska behöva få dessa ord slängt i sitt huvud. Fy fan rent ut sagt.

Så hörrö du, vet DU vad ditt barn sysslar med på social medier?
Du vet kanske inte att det är du som förälder som får stå för vad ditt barn gör på nätet om denne är under 15 år. Och detta anmäls till Socialtjänsten.
Jag själv har inte och har aldrig haft full insyn men jag försöker hålla koll. Men det jag har gjort är att jag har pratat mycket med barnen om vad som är okej eller inte.
Har du civilkurage att ingripa om du ser eller hör något?
Om inte är du lika elak som den som utför elakheterna.
Och vad jag tycker om vuxna som blundar?
Bara en sak; Eller nej, jag väljer att vara tyst….

Barn är barn och vet inte alltid vad som är rätt eller fel, då är det (som jag alltid säger) vår förbaskade skyldighet som vuxna att vägleda dom rätt! 

Här finns information om vad polisen anser om näthet.