Hjärtat

När hjärtat slår en volt

Idag fick Mira mig att inse en sak och hjärtat slog volter när jag insåg hur rätt hon har. I bilen hem från simhoppet så var hon så ledsen. För det hände aldrig något roligt. Och kunde vi inte göra något kul idag??? Vi gör ju aldrig något roligt.

Då surnade jag till lite,
– Mira vad ledsen jag blir. Vi som var på äventyrsbadet innan simhoppet i fredags med Maja och igår var vi på Bamse med alla dina vänner. Vi kan inte göra roliga saker varje dag.
Då tittade hon på mig med ledsna ögon och sa,
– Men mamma, det var ju inte med bara dig!
Jag förstod inte vad hon menade men då förklarade hon för mig;
Jo det var jätteroligt men hon hade fått DELA mig med sina kompisar och hon ville bara ha sin mamma för sig själv. 

Men tänk…. allt kul i världen är inte bättre än att få egentid med mamma… Jag dör av kärlek och ikväll myste vi extra med tända ljus och film hela familjen för det ville Mira.

En annan sak som värmde. Jag blev så glad när jag såg att Paulina hade skrivit om ett inlägg jag skrivit. Jag fick en påminnelse, tack… Du kan läsa det på Paulinas blogg HÄR. Det värmer att det man skriver berör och har betydelse <3.

Tack Mira för att du alltid lär mig de viktigaste sakerna i livet <3

Igår var vi en snabbis hos bästa vännerna Alexandra och Erik och firade deras flytt till den finaste lägenheten! Vi lämnade resten av gänget vid 21 redan för då behövde Mira sin mamma och pappa. Barnen går före allt eller hur. Festa kan vi göra en annan gång!

Hjärtat

 

Gud vilken god mat, Katalansk Buffé! 

– Lägg inte dig i Mamma!

Det blev ord och inga visor från Mira i helgen. Det är dags för 8 års kalas för Miras del ÅTTA ÅR! Å.T.T.A….. Jag vill inte tänka på det.. Mitt lilla lilla lilla sockerhjärta. Nä nu ska jag sluta böla och bli allvarlig och komma till saken.

Kreativa Mira ville göra sina egna inbjudningskort till sitt pyjamasparty. Lata Mamman Malin ville köpa inbjudningskort.

Till slut fick jag ge med mig och gav lillhjärtat fria händer. Hon började med att skriva en text på min dator, skrev ut och sen var pysslet i full gång. När jag försökte ge henne lite tips fick jag arga blicken och ett strängt:
– Lägg inte dig i Mamma! Jag är faktiskt snart åtta.

Jag lärde mig och blev påmind om en viktig sak av detta:
Jag ska sluta underskatta Miras fantasi och kreativitet. Hur ska hon kunna utveckla den på sitt eget sätt om jag är på och ska styra? Det är i hennes ögon det ska bli ett vackert konstverk, inte i mina eller andra betraktares.
Vi föräldrar är alldeles för snabba med att rycka in och ”hjälpa till”. Det vi istället gör är att stjälpa.. Jag vill hellre ha ett personligt konstverk (eller pyssel från förskola/skola) som Mira har gjort SJÄLV och är stolt över än något ”perfekt” som en vuxen styrt upp för att det ska vara ”fint”.
Hädanefter ska hon få vara ifred från början till slut.. Tänk vilka mästerverk det kan bli då! MIRAS mästerverk.

Och se så bra det blev…..UTAN min hjälp..

(Andra pysseltips hittar du HÄR)

lägg

Hon klippte ut texten hon skrev på datorn. Klistrade på den på ett hårt papper som också klipptes ut.

Pyssel

Sen skrev hon namnen på de som är bjudna med lim och strösslade på glitter. Ja, du tänker rätt, där är glitter överallt nu….

kalasinbjudan

Nu får hon heta pysselhjärtat istället =)

 

Kära med-mamma

Jösses i korset vad det ösregnar i Veberöd idag…..

När jag hämtade Mira på fritids mötte jag en mamma till ett annat barn.

Hon ursäktade sig till mig för dotterns klädsel och jag kände så med henne. Jag vet precis hur hon känner och förstår precis. Jag tröstade henne med att det är inte bara hon som tänker som hon och att problemet ligger hos oss föräldrar. Jag får krupp och andningsnöd de dagar Mira valt kläder själv. Det kan vara rutigt, randigt, blommigt, prickigt och i all världens färgprakt. Jag mår illa när jag ser tovorna i hennes hår när hon försökt göra sig fin i håret på egen hand.

Ja, vi har pratat om detta på bloggen tidigare du och jag. Att låta barnen få vara barn och få känna sig fina i det de ser som fint. Men attans vad svårt det är.

Börja med att se världen med barnens ögon. Då är allt vackert, även tovor i håret, olika strumpor, håll i byxorna och mönster i en salig blandning. Det är vi vuxna som har problem, inte barnen. Vem är det som bestämmer vad som är fint eller fult?

Nä jag har lärt mig att vara tyst men det svider emellanåt. Så om du ser Mira se ut som en ”Hillbilly” ska du tänka
– Åh vad fin hon har gjort sig alldeles själv!

 Mira tycker att hon är fin och det är det som betyder något, inte vad vi andra tycker!

Förhållande

Ett nytt förhållande

När är det dags att berätta för sina barn att man har ett nytt förhållande? Hur långt efter ett uppbrott ska man bli officiella? Och när ska partnern få träffa barnen första gången? Detta är funderingar en tjej hade på Facebook och jag tänkte att jag skulle ge mitt svar på hur jag tänkte för 12 år sedan.

Den helg jag och Fredrik träffades första gången (du kan läsa om det HÄR, ganska sjukt haha) det var då mitt ex flyttade ut ur vårt hus. Barnen var trasiga och hårt tagna efter en slitsam skilsmässa och mycket bråk. Det var med andra ord inte läge att inleda något nytt som du säkert förstår. Vad gör man då när den stora kärleken trillar över en?

Jag och Fredrik träffades april och det klickade lika fort som för Kungen och Drottningen. Fredrik träffade barnen ganska snabbt i maj, men då var det med hans syster som var ”min kompis” och han följde bara med henne. Däremot blev vi inte officiella förrän i juli när barnen godkänt min ”kompis”.

Vi fick smyga med kärleken (ganska spännande) och eftersom barnen var hos sin pappa varannan vecka så fungerade det. De helger han och barnen var hemma i huset fick vi allt hålla fingrarna i styr. Det var viktigt för oss båda att ha barnen med oss. Vi var också tydliga med att deras behov skulle komma i första hand och om dom inte gillade läget så fick vi avsluta våra tankar om ett liv tillsammans. Barnen kommer alltid först. PUNKT.

Barnens delaktighet

För oss var det inte bara vårt beslut om vi skulle vara tillsammans. Det var även Cornelia och Gabriels. Dom var också delaktiga i våra tankar om en framtid ihop. Därför frågade jag barnen rakt ut innan det blev officiellt,
– Vad tycker ni om Fredrik?
Båda log stort och lyckligt, de avgudade mammas kompis! Deras reaktion var klockren och svaret blev
– Mamma han gör dig lycklig! Du är kär. 
Jag blev så rörd och frågade om jag fick bli ihop med honom och när de båda ropade höga JAAAAAAA så kändes det så rätt i hjärtat.

Nu har vi varit ihop i snart 13 år

Mina tips är:
1. Låt det ta tid! Är det riktig kärlek så är det inte farligt att vänta med att pussas inför barnen. Tiden beror på situationen såklart!
2. Ni kan ses med barnen som om att ni är kompisar, inget konstigt alls. Då får du känna av hur barnen fungerar med din nya kärlek och tvärtom. Fungerar inte deras relation, hur ska ni då kunna bygga vidare?
3. Fråga barnen, låtsas som att det är deras beslut och att det är dom som bestämmer. Och i ärlighetens namn så SKA DET VARA deras beslut…
4. Se på situationen, mina barn mådde inte bra, då är det inte okej att förändra deras liv ännu mer. Du får sätta dina egna behov åt sidan. PUNKT.
5. Njut av tiden då ni får smyga, det är ganska spännande faktiskt 😉
6. Har ni båda barn, då måste barnen också fungera ihop… såklart!
7. VIKTIGAST, här är det inte läge att vara ego som förälder…

Våga njuta av din nya kärlek, men gör det med respekt för dina barn.

förhållande

Mina barn har haft världens tur som fick in Fredrik i sitt liv….