Kontrollen

Nu är det dags att jag tar över kontrollen

Efter ett par veckor med elaka kommentarer och hets i mitt kommentarsfält har jag bestämt mig för att ta över kontrollen. Nu får det vara SLUT.

Några få bloggläsare anser sig ha rätt att kränka och kritisera hur dom vill. Det är deras ”rättighet”att tala om för mig att jag är en urusel mamma och en dålig förebild. Som ÄGARE och förespråkare av respekt på min sida och mina ord vill inte jag utsätta mig själv, familj eller någon av mina läsare för det.

Jag skriver för att underhålla, glädja, tipsa och peppa andra, ungefär som att jag står på en scen med en publik. Jag spelar huvudrollen på www.fnulan.se. Som läsare är du en i publiken. Manuset är MIN text på MIN sida och MIN utvalda sanning av det jag vill dela med mig av.

Skillnaden från en vanlig teaterföreställning och min blogg är att publiken inte betalar något för att få underhållningen. Och att publiken på en teaterföreställning inte reser sig upp och berättar för personen som spelar en teaterroll vilken idiot hen är som privatperson. Det är så vissa i min publik gör.

Det gick så långt så att jag på allvar tänkte stänga ner bloggen, det var inte värt det längre. Jag mådde mer dåligt än bra av mitt skrivande. Så starkt har jag aldrig känt det tidigare. En bunke nättroll vann över min lust och passion för skrivandet. Det gick helt plötsligt ut över er tusentals andra som läser min blogg.

Det fick mig att fundera med hjälp och peppning av min bloggkollegor på Influencers of Sweden
-Vad vill JAG med min blogg?
-Vill jag må dåligt för att andra ska må bra genom elakheter?
-Vill jag att mina barn en dag ska få läsa alla dessa elakheter om deras mamma?
-Ska mitt kommentarsfält vara en arena för andras elakheter?
-Vill jag att andra läsare ska drabbas av dålig stämning när dom kommer in till mig?

Emma som är en av mina kollegor i Influencers of Sweden skrev så bra till mig:
”Du är allsmäktig diktator i din blogg, du äger det utrymmet till 100% och kan styra och ställa utan att behöva motivera, eller ens ha en logik bakom dina beslut”

Nu har jag tagit ett enhetligt beslut med styrelsen (mig själv):
HÄR INNE BESTÄMMER JAG och ALLA elaka och onödigt dumma kommentarer kommer att RADERAS DIREKT. Du får gärna ha åsikter om det jag skriver och du behöver inte hålla med mig. Men du har ingen rätt att trakassera och kränka mig eller någon i min familj.

PUNKT

Kontrollen

Sanning

Haha sanning bakom de fina korten

Jag dör av skratt när jag ska avslöja en sanning bakom de fina korten vi tog igår. Jo, det var ett sånt därade fantastiskt *hostblåsigtsomfan* väder och Mira skulle tvunget ner och titta på stranden efter vår påsklunch. Hon skulle ta foto JUUU.

Och visst blev dom vackra de där korten…

sanning

Haha men i själva verket…..

Sanningen

– MAMMA jag fryyyyyyyyyser

– Ja men det var ju du som vill hit Mira

– JA men mamma nu räcker det verkligen

 

Vad roligt att du gillade Miras blogginlägg, hon kanske ska få göra det fler gånger, vad tycker du?

Stort

Detta är stort för mig!

Jag har varit lite Depp på bloggeriet men nu hände något stort. Detta var precis vad jag behövde. Jag har tappat självförtroendet med bloggen ett tag men nu fick jag lite bekräftelse.

Jag är stolt och glad!
Jag fick veta att jag ligger på plats 6 som en av Sveriges bästa mammabloggar! Cision har utsett de 10 bästa och där står jag med!

 ”Bloggarnas placering i topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, antal läsarkommentarer, samt aktivitet och delningar i sociala medier. Din blogg har alltså baserat på detta vunnit en plats i vår tio-i-topplista.”

Här är inte siffrorna det viktigaste utan kvalitet och engagemang, därför känns det ännu bättre <3

Stort för mig…. Och ikväll dricker jag bubbel och firar!

TACK Till Cision för den fina utmärkelsen!

Stort

Läs mer på länken:

Cision rankar: Mammabloggar 2017

Att gå i försvar

Mitt största problem är att jag vill gå i försvar

Igår blev det lite konstigt i bloggen och jag ville genast gå in i försvar. Jag hejdade mig, lite i alla fall. En glad nyhet för oss förvandlades till något helt sjukt. Den goda nyheten blev helt plötsligt en nyhet från helvetet. Den glada känslan inombords förändrades till ångest. Är jag en så dålig mamma?, var det enda jag tänkte.

Jag fick många bra kommentarer på inlägget om Sweden Models som ifrågasatte hur jag egentligen tänker när jag drar in Mira i modellyrket. Det är bra att man får tänka efter. Mina läsare behöver inte ha samma åsikt som mig och får gärna dela med sig av sin synpunkt. Det som gjorde mig mest ledsen var att jag fick veta att (DESSA KOMMENTARER ÄR BORTA):

-Jag är en dålig förebild för mina barn
-Mira kommer att få ätstörningar och anorexia
-Se på Cornelia, hon har MINSANN opererat tuttarna och fixat läpparna- det är mitt fel 
-Fredrik har tydligen inget att säga till om när det gäller frågan, det är synd om honom som är gift med en person som inte tänker på honom och hans känslor
-Jag består till mestadels utav dubbelmoral och hyckleri som säger ett och gör ett annat
-Jag pratar om att man ska älska sig själv som man är men jag gör inte det. Hur ska mina barn då kunna göra det?
-Det är JAG som förstör mina barns liv
-Jag tycker tydligen att man är en bättre person om man är ”snygg” för jag är ytlig och patetisk
-Det hade varit bättre att jag varit tyst helt och hållet

Ska vi fortsätta? Nä, jag tror inte det, kommentarerna är borta. Raderade och kommer aldrig att synas igen.

Igår blev jag otroligt ledsen och min första tanke var att jag aldrig mer vill blogga. Jag vill inte att mina barn ska se alla de elakheter som vissa skriver om deras mamma. Det är inte dom som valt att ha en mamma i ”offentligheten” och dom är inte värda detta hat.
EN trist kommentar gör mer ont än vad TUSENTALS fina kommentarer gör gott. Det är tyvärr så. Detta är helt klart baksidan av bloggyrket. Och på ett sätt har jag själv valt att vara offentlig, men för den sakens skull står det inte ”Target” i min panna. Jag är ingen soptunna där man kan lasta över sin egen skit eller kasta skit på. Jag brukar inte radera kommentarer utan besvara dom eftersom jag respekterar att vi alla tycker olika. Nu gick det för långt….

Till dig som bloggläsare hos mig och på andra bloggar vill jag därför säga ett par saker. 
Det är okej att ha en annan åsikt än den som skrivit texten, men det är ABSOLUT inte okej att gå på personangrepp. Den text jag skriver här är en utvald del av mina tankar och mitt liv. Du får aldrig hela sanningen av en bloggare. Vi sorterar våra ord. Låt därför bli att skapa dina egna sanningar om det som sägs och lägg inte till en massa mellan orden. Fråga då hellre!
Framförallt, det är personer bakom bloggen precis som du som läser. Skriv bara det i kommentarsrutan som du skulle kunna säga till mig om vi ses på stan.
Jag fick läsa att jag var en dålig förebild och det fick mig att undra över den som skrev kommentaren, vad är den för en förebild till sina barn? Att kränka och vara respektlös mot andra som ett litet fegt nättroll, det är tydligen okej?

Försvar

Mina barns lycka är min lycka
Idag ska Mira på en photoshoot och ingen är lyckligare än hon