Ulnarisnerven och Enarmade banditen

Ulnarisnerven & Enarmad Bandit är jag det

Japp nu är jag en enarmad bandit för att Ulnarisnerven bråkar. Idag bröt jag ihop på kontoret och trodde att jag skulle bli galen. Nu är det SEX veckor jag har haft så fruktansvärt ont i armen. Jag ringde till Novakliniken och bölade när jag jag sa att -JAG KRÄVER att ni opererar bort min arm snart.

Jag fick en tid till läkaren direkt. Jag misstänker starkt att dom hade en psykolog i närheten också, om i fall att.

Robert skrattade när jag kom och sa att vi nog skulle vänta med amputation ett tag till. Och han lovade att det inte var skelettcancer. SÅKLART hade jag googlat fram det själv. Nä det blev en ny kortisonspruta och denna gång trodde jag att jag skulle smälla till honom rakt över nosen. Du vet den där nerven som gör skitont att slå sig på i armbågen Japp, i den fick jag en spruta och jävlar i hoppet vad ont det gjorde. Jag skrek faktiskt lite!

Nu får vi se om det hjälper. Efter lång tid utan ordentlig sömn är jag lite less på det mesta. För tillfället har ingen känsel i handen och får inte göra något med den på ett dygn. Så här sitter jag och dansar pekfingervalsen på tangentbordet.

Glöm inte radion imorgon, P4 och Malmöhus, 10:00, då ska jag ge de tio bästa jultipsen till alla lyssnare.

Ulnarisnerven

Idag var det skolavslutning i Veberöd och alla barnen samlas på skolgården och får sjunga. Så duktiga dom är <3
Mira blev lite ledsen att jag var tvungen att gå tillbaka till jobbet igen. Aaaaaaaaaalla kompisarna får vara lediga ju!!!
Hon var så fin i pälskappa, öronmuffar och glitter i håret. 

Författare?

Nästa generation författare?

Söndag, jag ligger fortfarande på soffan och ser min lilla författare framför mig. Jag har fortfarande inte gjort knäck, kavring, köttbullar eller ens köpt en burk med ischoklad. Jag skrev om det på Instagram igår och lade ut en härlig bild på blått hav och strålande sol. Då var där minsann flera som erkände att dom kände som jag!
Det känns lite förbjudet att man inte är superduper peppad när det gäller familjetraditionerna.

Idag ska jag försöka slänga på en röd duk eller nåt. Jag ska också baka vår julkavring, du kan INTE hitta någon godare eller lättare kavring att göra!
Här får du receptet! Du kommer att älska det! Ingen jul utan denna underbara och lätta kavring, så det så.

Mira sitter och skriver på min gamla dator. Denna unge läser och skriver dygnet runt. Hon är bokpilot i skolan då dom får gå runt till andra klasser och berätta om böcker dom läst. Detta är något jag verkligen uppmuntrar henne att göra. Du förstår nog varför =)
Ordets makt är stort och fantastiskt om du använder dom för att engagera ovh inspirera.

Följer du inte mig på Instagram? Då är det dags, HÄR hittar du mig.

KRAM

författare

Varför det tar slut

Men vilken dag, jag är så trött och jag vill bara sova och sova. Jag var så off på förmiddagen så jag glömde att Mira skulle på kalas. Caroline skickade ett meddelande och efterlyste henne… Gaaaah perfekt mamman va? Där låg jag orörlig med en filt över mig i soffan.

Jag vet inte om det är tabletterna jag äter för ryggen som gör mig så himla trött eller om det är för att jag inte sovit på en vecka för att jag har haft så ont.

Skitsamma, jag är trött, JÄTTETRÖTT, det är väl bara att erkänna. Ingen julkänsla har kommit krypandes heller. Allt vårt julpynt står i alla fall i en hög på matrumsbordet. Det är alltid något. Jag slängde fram de stora pepparkakshjärtan Mira och kusinerna fick på Skånes Djurpark.
– Mira pynta dom du!
– Mamma ska du sova då?
– Zzzzzzzzzzzzz

Innan jag somnade på nytt fick jag något foto i alla fall =)


Nu förstår du nog varför allt strössel är slut….

Pappas tjej i mammas fotspår

Mira går i mammas fotspår….

Vems fotspår går du i? Jag vet vems Mira trampar vidare i och jag surar för det en del faktiskt.
I går var det lucia på skolan. Så vackert det var, så stämningsfullt och så fantastiskt. Och idag ska klassen gå lussetåg på äldreboendet i byn och Mira läääängtar efter att få se hur de gamla bor. Hon har ju ”aldrig varit med om det”, som hon sa.

När jag och mannen skulle lämna skolan och lussefikat började hon nästan gråta. Eller nu ska jag skriva rätt. När PAPPA skulle gå var hon gråtig.
Denna tös är så pappig, det är nästan så att jag blir avundsjuk på riktigt. Underbart att dom har en sådan fin relation, men JAG då? Cornelia var också pappas tös och jag var (är) det också. Är det så? Är alla flickor närmre papporna? Hur ser det ut för din del?

Älskade unge och älskade man, ni är minsann ett ni!

Har du sett att Mira har EN smilgrop? Visst är det lite kul =)

Mira, så glad och stolt för alla sånger dom hade lärt sig.

fotspår

Och glädjen var stor när hon för en gångs skull fick använda långa och hängande örhängen. Visst är dom fina? Vi köpte dom på H&M