Spegelbild

Min spegelbild

I morse trodde jag att min man skulle dö av skratt när han såg mig kolla in min spegelbild. Jag fick för mig att jag skulle utmana mig själv och stod där jag i min härliga nakna kvinnoprakt och stirrade i spegeln.

Jag satte händerna i midjan och posade lite modellsnyggt (i mitt huvud då alltså). Sen uttryckte jag mig högt och tydligt:
– Åh vad snygg jag är
– Men kolla vilka härliga former
– Jisses vilken kvinna jag är
– Jag är såååå snygg i min nakenhet
– WOW att man kan vara så läcker

Mannen stod bakom och kliade sig i huvudet. Mira ställde sig sidan om och tittade chockat på mig och sen på sin pappa.

Då blängde jag på dom båda och snäste högt
– Jag tror på det jag säger, så det så.. Och du ska vara glad för att din fru är så snygg.. grrrrr

Då sa mannen sött till Mira,
– Du Mira, vi låter mamma vara…

Jo men jag har hört det att man ska säga snälla saker om sig själv när man tittar på sig i spegeln. Jag började träna idag.

Nä skämt med väldigt mycket allvar, se på dig själv med snälla ögon, det är du värd

Nu ska jag läsa mitt eget inlägg (<-länk) för jag behöver påminnas… Läs du också! Det är viktigt!

Spegelbild

Titta på Miras beundrande ögon….

Foto: Jens C Hilner

Applådera viktuppgång

Kom igen applådera en viktuppgång!

Varför får man bara höra att man är duktig och snygg när man har gått ner i vikt och inte vid en viktuppgång?

– Åh vad snygg du är i den dubbelhakan, den klär dig verkligen!
– Men åh vad duktig du är som varit unnat dig allt gott!
– Alltså, de där byxorna som stramar åt låren och visar upp din kameltå de är grymt snygga!
– Kan jag inte få ta del i dina recept?
– Ska vi peppa och stötta varandra i att gå upp mer?
– Kan du inte bli min viktcoach, du som är så bra? Starta en Facebookgrupp?

Förstår du vart jag vill komma?

Du är SKITDUKTIG när du har gått ner i vikt och får massor med beröm, men inte om det är tvärtom. Jag ser bara hur alla tänker ”Ja men se där nu är hon en tjockis igen”. Det är i mitt huvud och jag tänker inte så om andra så varför skulle andra tänka så om mig?

Som jag sagt innan DET SITTER I MITT HUVUD! Dumhuvudet!

Jag har skippat socker, mjöl, pommes, ris och potatis i två veckor. Jag känner inte att jag har gått miste om något och har märkt några märkbara förändringar:
– Sover bättre
– Jämn energinivå
– Kolhydratsmagen är borta 

Fortfarande ropar sockermonstret på mig hela tiden och påminner mig om att det är gott med godis när man är trött, ledsen och stressad. Jag säger bara: VIK HÄDAN! Just nu skiter jag i dig och mår bra!

viktuppgång

Himmelsk (LCHF) Lax

Recept på fantastisk lax

Som sagt, mannen var iväg i helgen och det tvingade denna kvinna att laga mat, det blev lax. Mitt hatobjekt.. Jag kan inte lukta på det eller äta det, men jag tog tag i denna utmaning. Mannen hade lovat Mira hennes favoritfisk men då skulle maten bli alldeles för sen så det var bara att ta tag i det och öppna mat-geni-knölarna.

Och jädrarns i hoppet vad gott det blev.

750 gr laxbitar
5 dl creme fraîche franska örter
2 dl grädde
2 dl riven ost
1 purjolök
1/2 solo vitlök
Salt & peppar

Skiva purjolök och vitlöken och stek i ordentligt smör tills det är mjukt och lite brunt.
Lägg de upptinade laxbitarna i en ugnsform, salt & peppra på båda sidorna.
Täck fisken med den stekta purjon
Blanda creme fraichen, grädden och osten och häll över fisken
In i ugnen på 200 grader cirka 30 minuter.
(Min lax var inte helt upptinad)

MUMS FILLIBABBA!

Skippa purjon om du eller dina familjemedlemmar dör av löksmak =) Jag har hört att lök nämligen kan vara livsfarligt i alla mängder.

Skiva purjolök och vitlöken och stek i ordentligt smör tills det är mjukt och lite brunt.

Lägg de upptinade laxbitarna i en ugnsform, salt & peppra på båda sidorna.  Täck fisken med den stekta purjon

 

In i ugnen på 200 grader cirka 30 minuter.

Lax

 

Jag som undviker kolhydrater skippade potatisen men det gick hur bra som helst. Och jag dog inte av att äta den hatade fisken =)
Fler recept som är Lågkolhydrat- och LCHFvänliga hittar du HÄR.

Börja om (igen)

Dags att börja om

Hur många gånger har man sagt det till sig själv ”NU är det dags att börja om”. Men herregud, har jag inte lärt mig ett dugg under alla dessa bantningsår? Jag måste vara totalt puckad eftersom jag har bantat sen jag var 20 år gammal och hållit på i 25 år och är fortfarande är en mullig och go kvinna.

Det finns liksom några alternativ…
1. Kilona rasar inte av sig själv och det finns inga genvägar så sluta gnäll
2. Vill du äta vad som helst, TRÄNA då, hur svårt kan det vara
3. Du behöver inte äta alla godisbitar, det räcker med en eller det bästa skit i det helt om du inte kan hålla dig till de
4. För fasiken sluta banta, acceptera läget att du är vacker med dina kilo.

Nä det får vara nog. Nu ska jag ställa om min hjärna och INTE mina matvanor för det har inte hjälpt innan som sagt. Jag måste börja leva på det sätt som JAG vill.
Nä jag vill inte banta mer men jag vill däremot göra bra livsval för att må bra. Jag ska bara komma på hur det ser ut.

Jag har inga problem att svälta mig under en period, men jag tycker inte att det är värt det längre. Det förändrar inget i längden. Det resulterar bara i att mitt dåliga samvete och psyket mår ännu sämre när jag gått upp kilona igen. Det är inte snällt mot mig själv.

Vad ska jag göra för att börja om?

Det är dags att vara snälla mot mig själv. Åse och jag har lagt upp en plan för mig. Och det är min egen planering på hur jag vill ha det. Jag tänker inte banta mer utan jag ska göra bra val istället. MINA VAL. Du har säkert hört det förut hos mig men det har en annan mening nu. Nu vill jag inte gå ner i vikt genom att utplåna mig själv som människa, jag vill acceptera att jag inte är en smalis om jag inte svälter mig. Jag vill inte tänka att andra tänker dåliga tankar om mig för att jag väger 80 kilo.

Vi har många ungdomar och barn med Anorexia, är vi vuxna bättre? För det vi håller på med är inte annat än ätstörningar utan en speciell definition. Idag går mitt dag ut på att bestämma vilken diet jag ska gå på och hur många gånger den dieten inte fungerat. STOPP…. No more!

Det som skrämmer mig allra mest är att för ett år sedan var jag smal, lycklig och alla berömde och hyllade mig för att jag vägde dom där 70 kilona som jag ville. Vad får det mig att känna idag? Jo ett fatalt misslyckande för att jag gått upp igen och inte är där en kotte som hurrar och hyllar mig idag. Det säger inte bara något om mig utan även om min omgivning.

Jag kommer att misslyckas igen, men då ska jag ha enkla redskap som hjälper mig upp.

Börja om

Fokus på välmåendet…

Förlåt för mitt dravel men jag har burit så länge på detta… Massor med tankar och känslor om vikt hittar du i min kategori Viktresa.