Kontrollen

Nu är det dags att jag tar över kontrollen

Efter ett par veckor med elaka kommentarer och hets i mitt kommentarsfält har jag bestämt mig för att ta över kontrollen. Nu får det vara SLUT.

Några få bloggläsare anser sig ha rätt att kränka och kritisera hur dom vill. Det är deras ”rättighet”att tala om för mig att jag är en urusel mamma och en dålig förebild. Som ÄGARE och förespråkare av respekt på min sida och mina ord vill inte jag utsätta mig själv, familj eller någon av mina läsare för det.

Jag skriver för att underhålla, glädja, tipsa och peppa andra, ungefär som att jag står på en scen med en publik. Jag spelar huvudrollen på www.fnulan.se. Som läsare är du en i publiken. Manuset är MIN text på MIN sida och MIN utvalda sanning av det jag vill dela med mig av.

Skillnaden från en vanlig teaterföreställning och min blogg är att publiken inte betalar något för att få underhållningen. Och att publiken på en teaterföreställning inte reser sig upp och berättar för personen som spelar en teaterroll vilken idiot hen är som privatperson. Det är så vissa i min publik gör.

Det gick så långt så att jag på allvar tänkte stänga ner bloggen, det var inte värt det längre. Jag mådde mer dåligt än bra av mitt skrivande. Så starkt har jag aldrig känt det tidigare. En bunke nättroll vann över min lust och passion för skrivandet. Det gick helt plötsligt ut över er tusentals andra som läser min blogg.

Det fick mig att fundera med hjälp och peppning av min bloggkollegor på Influencers of Sweden
-Vad vill JAG med min blogg?
-Vill jag må dåligt för att andra ska må bra genom elakheter?
-Vill jag att mina barn en dag ska få läsa alla dessa elakheter om deras mamma?
-Ska mitt kommentarsfält vara en arena för andras elakheter?
-Vill jag att andra läsare ska drabbas av dålig stämning när dom kommer in till mig?

Emma som är en av mina kollegor i Influencers of Sweden skrev så bra till mig:
”Du är allsmäktig diktator i din blogg, du äger det utrymmet till 100% och kan styra och ställa utan att behöva motivera, eller ens ha en logik bakom dina beslut”

Nu har jag tagit ett enhetligt beslut med styrelsen (mig själv):
HÄR INNE BESTÄMMER JAG och ALLA elaka och onödigt dumma kommentarer kommer att RADERAS DIREKT. Du får gärna ha åsikter om det jag skriver och du behöver inte hålla med mig. Men du har ingen rätt att trakassera och kränka mig eller någon i min familj.

PUNKT

Kontrollen

Kidnappning

Det blev en kidnappning minsann

Min man älskar överraskningar (NOT) och det var inte första gången hans fru utsatte honom för en kidnappning. Denna gången höll det på att att gå åt skogen. Allt på grund av att jag ringde till hans chef samma sekund som Fredrik tittade på chefens telefon. Då såg han att det var hans fru som ringde hans chef… BUSTED…. Fast jag lurade honom och sa att jag endast undrade om han var uppbokad på lunchen.

I 20 års present från mig fick mannen en en härlig dag på spa med sin fru =) JIPPIE. Jag förstod att han ville vara med barnen på kvällen så därför valde jag ett ”snabbt” besök i närheten, då passar det bra på Ystad Saltsjöbad. Att vara där under dagen kostar bara 295 kr. Jag har jobbat där som massageterapeut så det känns som att komma hem när jag kommer dit. Och alla som har varit där vet vad jag pratar om, det är en så himla mysig miljö, som att komma hem någon annanstans. Ystad Saltsjöbad är otroligt speciellt och har år efter år vunnit fina utmärkelser som bästa spa. Inte alls konstigt… Och eftersom jag har arbetat där förstår du väl hur fantastisk personalen är där också 😉

Jag ber om ursäkt för mobilbilderna. Jag hade faktiskt inte tänkt fota och skriva om vår mysdag.. Men men…. Det heter visst bloggskadad.

Denna vyn är det nog många som känner igen =) Den stora bassängen på Ystad Saltsjöbad där många plaskat runt

Detta är det bästa min man vet, bastuhäng! Jag kan inte andas där inne så han får sitta där själv.

Jag softade på andra våningen under tiden han värmde upp sig i bastun

Detta är nytt för mig sedan jag var på Saltan sist. Det är två MEGA stora rum med stora sängar med omfamningen av två stora eldstäder. Ett av rummen är mörkt och mysigt och det andra har en magnifik utsikt mot havet.

Och sidan om fanns en champagnebar. När jag såg den ångrade jag att jag inte stannade över natten….

Utepooler med utsikt till stranden. Det luktade så himla gott, det måste vara vedeldat eller något

Jag måste säga att det var underbart att se mannen så lugn och njuta av dagen…

Jag har ALDRIG varit på Saltan på sommaren, jag fattar det faktiskt inte.

Kidnappning

Jag bokade en 50 minuters behandling till mannen men han propsade på att jag skulle ta den. Jag var inte svårövertalad precis och det blev en avkopplingsmassage med duktiga Pernilla. Behandlingen kostade 795 kr. Fy vad pinsamt det är när man vaknar till av att man snarkar… :O

När jag gottade med sov mannen gott i en skön stol

Vi avslutade med att äta Spa cafeét innan vi åkte hemåt för att hämta Mira. SUPER goda räkor!! Jag skulle hemskt gärna stanna över natten men jag får ta det en annan gång. Snart….

 

När vi kom hem möttes mannen av fantastiska blommor från familjen i Norrköping och mina föräldrar.

 

Mannen i radio

Igår fick mannen prata om olyckan i radio

Hej vännen igår var det en vemodig dag som började med mycket känslor på radio.  Vi gick upp i ottan för att sjunga för honom och ge presenter och sen åkte vi in till Sveriges Radio. P4 Gotland skulle göra en direktsänd intervju med älsklingen eftersom denna olycka är väldigt omtalad på den vackra ön. Jag följde med som moraliskt stöd. Jag har varit med Fredrik i 12 år men varenda gång jag hör honom prata om olyckan så gråter jag. Det går aldrig över.

Jag vill ge er alla som kommenterade på Fredriks inlägg igår en stor kram. TACK för att ni gav honom så mycket kärlek <3

Vi startade dagen med sång och paket. Självklart fick älsklingen chokladbullar och kladdkaka till frukost.

Mira fick själv bestämma vad vi skulle handa till pappa i butiken. Det kunde bli j*kligt dyrt….. Men hon valde det hon ville att pappa skulle ha. Och vet du vad det står på armbandet? From Soldier to Soldier…. Fint just i detta sammanhanget med olyckan som hände i lumpen.

Radio

Mannen satt i ett litet rum och skötte intervjun galant trots mycket känslor och tankar. Jag tror inte att det var någon som inte blev berörd. En av hans chefer inom militären blev intervjuvad innan Fredrik

Jag satt i rummet sidan om och lyssnade, och grät….

 

Efter radion överraskade jag honom med en kidnappning… mohahaahah Det höll dock på att bli riktigt galet… Mer om det sen vännen <3

Mannens ord om sin olycka

Livet och att överleva en olycka!

Här kommer min mans historia…. Idag är det 20 år sedan….. Idag firar vi hans liv och kärlek till livet.

21:e april 1997.

Det är ett datum som alltid kommer att finnas i mitt liv.

Det var egentligen en helt vanlig måndag för dom flesta och för mig som 19 åring. Men för mig betydde det en drastisk ändring av mitt liv, men värst är att det betydde slutet på ett för kort liv för Jonas.

Vi var ute för att öva i militären hur man kör kolonn när olyckan var framme. Av okänd anledning krockade bilen jag körde med ett trä, den enda på vägen i Gotland. Det kan verka som att det inte brukar vara så allvarligt.

Men flera minst sagt olyckliga händelser gjorde att elden tog bilen i sitt grepp och det blev en kamp mot tiden och en stor kamp att försöka rädda Jonas. Jag lovar och svär att vi försökte med allt för att lyckas, men allt gick förgäves. Vi hade släckt elden som vi tyckte, men efter några sekunder kom allt tillbaka. Efter mycket slit insåg jag att värmen blev på tok för hög och jag var tvungen att avlägsna mig från min plats. Det är då jag märker det, min fot sitter fast mellan förarsätet och rattstången. Nu blev det en enda kamp för min del att försöka frigöra min fot så fort som möjligt. Jag tog hjälp av en lumparkompis, resten skulle ju rädda Jonas. Vi slet och vred i vad som verka vara en evighet. Till slut kommer Daniel fram med en yxa. Nej, nej blev reaktionen. Inte nu, detta ska ju inte behövas tänkte jag. Men allt eftersom kröp det på mig, och när jag såg plasten från instrumentbrädan droppa ner på mitt ben och jag inte kände hur det brände insåg jag att detta kunde bara sluta på två sätt. Jag valde den med yxan och Daniel kom tillbaka. Bara börja var tanken. Vände blicken bort och bara önskade att det skulle gå fort. När väl slagen kom slogs jag av att det knappt kändes. Daniel byttes senare mot Kasper då trycket blev för högt. Han slet och till slut kände jag hur benpipan gick av, jag ryckte och slet och till slut var jag loss. Bort var bara tanken, jag klarar det själv så kan dom fokusera på Jonas. Blev hjälpt bort och det var inte kort därefter som bilen till slut övertändes.

Efter en, som det verkade, lång stund kom till slut ambulansen. Det var då jag fick det hemska beskedet att Jonas ej klarat sig. Men tyvärr kunde jag då inte ta in det då hela kroppen frös och jag ville bara fokusera så jag slapp frysa. Men icke, jag hade nog världens jobbigaste sjuksyrra i den bilen, för det där med blunda var inget jag fick göra.

Väl inne på Visby lasarett blev jag mött av läkare som klämde o hade sig. Efter ett tag fick jag frågan hur man kom i kontakt med mina föräldrar och då gick jag igång. Tror jag rabblade upp varenda nummer som fanns i mitt huvud. Snabbt därefter hör jag bara en sjuksyster säga.

–  Äntligen är det dags för dig att få lite smärtstillande och få sova.

På valborgsmässoafton, 10 dagar senare, väcktes jag upp efter flera operationer.

Det var nu resan tillbaka började.

Även här hade jag i princip två val. Jag valde den att slita och komma tillbaka. Jag kan inte göra ngt annat. Jag måste ju nu leva mitt liv till det yttersta, inte bara för min skull, utan även för Jonas skull. Han fick ju sätta livet till den dagen.

Det blev en lång period på sjukhus, med både fram och motgångar. Utan min underbara familj och vänner hade denna tiden slitet på vilket psyke som helst.

Så kom nästa prövning. Protes.

Jag skulle lära mig gå på ngt som lättast kan beskrivas på att gå på styltor.

Men varför skulle jag använda det för, både rullstolen och kryckorna gick ju fortare. Här kommer min familj in. Utan dom är jag övertygad att jag idag säkert hade suttit i rullstol. Jag minns framförallt två tillfällen. Det ena var med min pappa. Vi skulle öva och jag bara ramla tyckte jag, men att vända och gå hem var inget alternativ, nej nej vi skulle ju gå en runda.

Den andra var med min mamma. Hon var så elak så jag fick inte följa med och handla om jag inte tog på mig protesen och gick. Det dom lärde mig då var att det kommer gå även om det kan ta lite tid. Och att ge upp är inte ett alternativ.

Idag tror jag inte att om ni träffar mig knappt kan se att jag saknar ett ben. Jag är idag en relativt normal man som lever ett liv princip som alla andra. Med största skillnaden att jag varje morgon och kväll påminns om den 21:e april 1997 då protesen ska av och på. Jag lever för idag, jag ska få ut så mycket jag kan och försöker se positivt på allt.

Jag har ett underbart liv, ett jobb jag älskar och framförallt den mest underbara fru, barn och familj man kan ha. Så på den fronten önskar jag inget mer.

Jag har lärt mig leva med alla mina brännskador och det handikapp jag har. Självklart kan jag ibland utnyttja det och vissa dagar är inget roliga.

Jag valde att gå denna vägen och livet och ångrar ingenting.

Jag tackar hela min familj för allt ni gjort för mig. Utan min ”bror” Emil hade jag inte haft den ventil han är än idag.

Jag lever mitt liv för dig Jonas, för det är inte rättvist att jag fick leva och du sätta livet till!

//Fredrik

olycka