Behovet börjar komma

Ett svagt ögonblick.

Ett JÄTTESVAGT ögonblick gick jag med på en sak som jag inte borde inser jag nu. Jag ångrar mig i efterhand men det blir säkert bra, sen, någon gång, kanske aldrig. Någonsin.

Mannen hade bestämt sig för att bli godisfri den 1 januari och vid ett svagt ögonblick sa jag att det skulle minsann jag också. Ska han, ska jag.

Men kan man verkligen överleva ett år UTAN godis? Dör man Inte, eller finns det andra livsfarliga biverkningar? Och varför ska man INTE äta godis.

Jag fattar inte, och framförallt inte nu när PMS börjar ta tag i mig….

Fasiken att jag öppnade truten och inte för godis.

En hälsning

Vad är din ålder?

Åh jag sitter rakryggad på jobb idag utan att rasa ihop på stolen. Det känns bra. När vi hade lunch så slängde jag ska snabbt i mig två kycklingkorvar och ett gigantiskt berg av blomkålsmos. MUMS! Mina arbetskamrater tyckte nog inte att det var lika trevligt om man tänker på hur blomkål smakar. Inte lika gott som det är. =) Mira skriker förtvivlat varje gång jag kokar det för att hon dör av doften. Gabriel klöks.. Ja man kan visst dö av blomkål. Det har jag fått lära mig.

Jag vill ge en stor kram till en tjej som heter Matilda. Det är Gabriels klasskompis och jag ÄLSKAR att hon gillar min blogg!! Fatta så coolt att en tjej på ARTON år gillar min blogg!! Jag har nog en väldigt stor spridning på åldrar bland er läsare. Hur UNG är du?
Tack Matilda för att du är inne hos mig trots att jag är skitgammal, rynkig och som alla andra tjuriga mammor! Vi ses i alla fall vid studentflaket till sommaren. Jag hoppar upp och hakar på. Jag tror att Gabriel hade älskat det 😉 Vad tror du?

Nä nu, soffvila en stund… Det tog på krafterna att jobba ändå.

Puss

Gabriel ÄÄÄÄÄLSKAR att vara med på kort. Jag lovar!!

Äta som Mira

Jag vill äta som Mira

Jag kom på det idag att jag vill äta på det sätt som Mira och barn gör. Jo, du förstår när jag var inne på hennes rum gjorde jag en stor upptäckt som kommer att förändra mitt liv. Kanske ditt också?

Om du tänker dig ett barn (kanske inte alla men väldigt många). De små liven äter inte som vi vuxna. I alla fall inte Mira. Hon kan ha en skål med godis mitt framför sin näsa i veckor. När jag såg hennes skrivbord låg det EN ruta, alltså EN ruta Marabou choklad. Ärligt talat, hur kan man spara EN ruta? Jag kan inte ens spara ett halvt choklad.

Och när jag då tänker efter så äter Mira bara precis det hon vill ha. Vare sig mer eller mindre. Hon tar inte två portioner för att det är gott, eller tömmer godispåsen bara för att hon kan eller för att den står där. Hon går inte i skåpen och letar efter något att smygäta för att hon är sugen eller trött. Hennes relation till mat är precis som den ska vara.

Jag funderar så på en sak som kanske inte alls stämmer, men barn kanske njuter mer när dom äter? Smakar med alla sinnen och ofta slinker maten ner med hjälp utav fingrarna. Jag älskar att äta mat med händerna, jag tycker att det smakar mer.

Varför har jag inte den förmågan? När slutade det? Och hur svårt kan det va? Vad är det som händer längs vägen?
Detta måsta jag grotta ner mig i.. Jag ska fråga Anna och Maria om dom vet något om detta.

Pussgurka på dig

barn

 

Är jag den enda i Sverige typ?

God Måndag.

Jag ligger nerbäddad i sängen, men nu har jag bestämt mig för att det är bra till imorgon. Idag känner jag bara en sjuk trötthet i kroppen. Jag undrar faktiskt vad det är för skillnad på influensa och vanligt virus? Hur vet man vilket man har? Jag måste minsann googla på det.

Jag skrev en sak på Instagram och min Facebooksida som skapade starka reaktioner. Jag trodde nästan att jag skulle bli utvisad till ett ännu kallare land än Sverige. Det är nämligen så att jag såg mitt allra första avsnitt av Beck häromdagen… Ja jag vet, förlåt! Jag vågar knappt erkänna att jag inte sett Wallander eller Bron heller med risk för att bli lynchad.

Jag är tramsig och har svårt för det svenska. Jag dör av Göta Kanal, Jönssonligan, Sällskapsresan, Sune och hans tramsigheter. Jag får utslag och allergiska chocker av sånt och det är som en dödlig sjukdom som tar över min kropp. Tyvärr finns inget botemedel.

Vad tyckte jag om Beck? Nu såg jag det allra sista och hade inte riktigt koll. Den var väl okej. Som ett avsnitt av något annat med skillnaden att jag slapp titta på tv-skärmen eftersom att jag förstod vad dom sa. Om jag ska se fler? Kanske, inte jätte begeistrad. Kanske i brist på annat.

Jag frågade mannen varför det var filmat som i Stockholm. Han dog av skam när jag fortsatte med att:
– Ja men Fredrik det spelas ju in i Ystad! Sen var jag tyst när jag insåg mitt fel.  

Jag ska dock erkänna att jag tyckte väldigt mycket om Vår tid är nu, Bonusfamiljen och 30 grader i februari…..

Sverige Omelett

Nu ska jag fundera på lunch. Jag tror att jag ska försöka göra mig en Åse-omelett minsann. MUMS. Jag skippar vinet, inte bra att blanda med alvedon. Tyvärr saknas värmen från Nerja också. (Foto: Åse)