Jag sitter i köket och hör ljuden från mina familjemedlemmar. Fredrik som tittar på golf, Gabriel som spelar datorspel och Cornelia som kollar något på sin dator. Jag hör också Mira som inte kan somna för att hon har vänt på dygnet. Det är en självklarhet att dom finns där, mina människor, min familj. Jag ler och uppskattar livet, och speciellt idag då jag vet att det finns en familj som sörjer ett ungt liv idag. Så snabbt allt rycks bort, vi blir påminda allt för ofta och vi glömmer allt för fort. Jag tänker på er alla, jag önskar att ni slapp er smärta, jag önskar att jag kunde lindra den. Jag önskar att livet kan kännas lättare för er igen, någon dag.