Allvar & Debatt

En natt med ambulansen.

Förlåt min frånvaro i dag men livet tog sig en konstig vändning i natt med ambulansen. Ni vet när man rycks rakt in i verkligheten och tror att man drömmer. Och man hoppas att det är en dröm, men det är inte så.

Jag har aldrig behövt vara orolig för mina barn någonsin, skötsamma och finaste på alla sätt. Jag kände mig trygg när Cornelia flyttade, men på de månaderna har det hänt massor där jag tappat kontrollen som mamma. Hemskt.

För någon månad sedan drogades hennes Andreas som du kanske minns, för två veckor sedan spenderade hon natten på akuten med ett njurstensanfall. Men i natt ringde hennes vän Ebba och meddelade att hon ringt ambulansen för Cornelia skrek av smärtor från hjärtat.

Jag lade på luren och blev helt stum och förlamad. Det tog mig nog 5 minuter innan jag fattade vad Ebba sa och ringde tillbaka, då hade inte ambulansen kommit. Efter TJUGO minuter kom dom och tog EKG på henne och sånt annat ni vet. Det var INTE hjärtat som smärtade utan misstänkt gallstensanfall. Gudarna ska veta att det är en fruktansvärd smärta. Dödligt ont gör det!

Maktlösheten som mamma var fruktansvärd oavsett vad det hade varit. Att jag inte var där var en hemsk känsla. Hur stora barnen än är, så är dom ändå små i våra ögon men tar mest plats i våra hjärtan. Jag får nog be Cornelia flytta hem igen för det smärtar i mamma-hjärtat att inte vara den som hjälper och finns där när det är något. Men det är kanske en del av livet.

Såklart åkte vi in till henne idag med massor med kärlek (och fika)

Cornelia Mira Ambulansen

Bästa systrarna

Jag fjäskade till det… Jag hade en present från me&i:s nya kollektion till henne, världens snyggaste kofta. Det var nog allt ett bra plåster på såret och mycket lägligt!

18 svar till “En natt med ambulansen.

  1. Emelie Hellman skriver:

    Usch, fina Cornelia… Hon får krya på sig. Hälsa från mig!!! <3

    1. Fnulan skriver:

      Jag lovar vännen <3 Puss

  2. Jenny skriver:

    Fy bövelen vad jobbigt att inte vara nära som mamma. Tänk om mina barn åxå flyttar hemifrån nån dag

    1. Fnulan skriver:

      Jaaaaaaaa usch vad jobbigt det var, men kanske inte lika jobbigt för Cornelia att inte mamma var där :/

  3. Heléne skriver:

    Åh, va hemskt att få ett sådant samtal:-(.
    Det spelar antagligen ingen roll hur gamla barnen blir,oron för att något ska hända finns nog alltid där.
    Hoppas hon snart känner sig bättre.

    Kram

    1. Fnulan skriver:

      Nej så är det, vidrigt. Men nu hade jag turen att det ”bara” var gallsten <3
      Kramen

  4. Bambi skriver:

    Oj, jag börjar nästan gråta när jag läser vännen. Fy så hemskt. Tur att det inte var något med hjärtat.

    1. Fnulan skriver:

      Puss, allt gick bra <3

  5. Cilla skriver:

    ❤️❤️❤️

    1. Fnulan skriver:

      Kram och Puss

  6. D. DeMarkey skriver:

    Fyyy vad hemskt att få såna hemska samtal!! Vad hemskt, vad maktlös man känner sig, vilken mardröm. TUR att det inte var något allvarligt som hjärtat. Även om jag vet att njursten och sånt som gallsten och allt gör väldigt väldigt ont.

    1. Fnulan skriver:

      Usch ja fy, det är en mardröm!! Men det blir bra i alla fall. PUSS

  7. Popprinsessan skriver:

    Men finaste Cornelia.. Hur mycket ska hon behöva stå ut med? Det har varit mycket nu tycker jag!
    Det är alltid fruktansvärt att få samtal på natten för då vet man att det är något som inte är bra.. Och jag som får hjärtat i halsen när det ringer från dagis eller skolan dagtid liksom…
    Kram till er!

    1. Fnulan skriver:

      Ja hon är med om mycket den lilla damen, mammans hjärta smärtar! KRAM

  8. Usch, vad läskigt! Tur att det bara var gallsten.

    1. Fnulan skriver:

      Mmmmmmm men attans vad fort jag vaknade!!! KRAM

  9. Sofia skriver:

    Stackaren! Har haft gallstensanfall och det är verkligen smärtor så man tror man ska dö. Hoppas hon slipper det framöver!!

    1. Fnulan skriver:

      Usch ja fy fasiken vad ont… Nu är hon under utredning i alla fall! KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.