Allvar & Debatt

Pannkaksmammor

Känner du några pannkaksmammor?

Har du hört talas om ”pannkaksmammor”? Det är ett ny-uppfunnet begrepp som du ska lära dig. Kom ihåg var du läste det först! Det är mitt och Annika Leones påfund.

Vi pratade med en tjej som hade blivit ihop med en kille med barn. Hon skröt så in i bängen över att barnen minsann älskade henne. När vi frågade vad det var som gjorde att det fungerade så bra var en av anledningarna att hon gjorde pannkakor till barnen på morgonen.

Då vart jag och Annika skogstokiga. MAN GÖR INTE PANNKAKOR till andra mammors barn på morgonen! Det är strängeligen förbjudet som bonusmamma!
Det är ett övergrepp mot den biologiska delen av barnen. Du ska inte komma och tro att det är okej att vara pannkaksmamma. Man trampar inte in på den tröskeln.

Finns det något mammor ska vara bäst på enligt mig så är det att göra pannkakor. Och om man vill vara världens bästa mamma så gör man dom på morgonen.
Så kom inte och tro att du kan köra över mig du kära pannkaksmamma 😉

JA såklart ska du läsa detta med glimten i ögat.

Dock är tanken bakom allvarlig. Pannkakorna är endast en metafor för ”mamma-skapet” Det jag menar är att bonusföräldrar inte ska se det som en tävling när det gäller att få barnens godkännande och kärlek. Som bonusförälder ska man inte försöka vara ”bättre” än den biologiska mamman. Som bonusförälder är man ett STORT plus i kanten anser jag. Barnen har fått ännu en vuxen som bryr sig, älskar och finns för barnets skull. Tänk vilken gåva att ha många i sin närvaro som bryr sig.

Mina barns bonusmamma har varit ett fint komplement till mig som biologisk mamma. Cornelia har alltid kunnat prata med henne (speciellt när mamma varit dum). Jag har alltid varit tacksam för att hon funnits där för barnen men hon har aldrig tävlat om rollen som mamma. Fredrik har varit en helt fantastisk bonuspappa till barnen men alltid haft full respekt för deras biologiska pappa. Enligt mig är det så det ska vara!

Det är nog inte heller så lätt att vara bonusföräldern alla gånger, speciellt om man kanske inte har barn själv. All eloge till er som älskar era ”barn-på-köpet” och behandlar dom med respekt och kärlek som att det vore era egna. Men för guds skull gör inga pannkakor 😉

pannkaksmammor

Mina barn har haft världens tur med sina extra föräldrar! Och måtte aldrig Mira behöva få det!

Jag pratar om mamman i detta läge eftersom det är det jag är, men det kan självklart lika gärna vara pappan. Naturligtvis finns det oändligt många konstellationer i familjer som gör att de biologiska föräldrarna kanske inte är de bästa i alla lägen. Det jag skriver om är hur det är generellt.

9 svar till “Pannkaksmammor

  1. Kan inte sluta tänka på min sons pappa som blir galen om jag serverar pannkakor till vår son. De är strängt förbjudet enligt honom.

    Men de här med bonus föräldrar är intressant och svårt. Min son har en bonus mamma som han vägrar kalla det. Hon styr och ställer, bestämmer allt och har till och med talat om för mig vad och hur jag ska göra med min son. Kan tillägga att hon inte har egna barn. Det är ett problem. Jag vill att min son ska ha en mamma figur hos sin pappa men en fin och kärleksfull person. Nån som han tycker om och som tycker om honom.
    Kram

    1. Fnulan skriver:

      Men va? Varför får du inte det? Stackars din son! Jag tror dock inte det är lätt att få ”barn på köpet” heller. Och framförallt om man inte själv har några. Jag var en mycket bättre mamma när jag inte hade några barn tyckte jag,
      Kan du inte prata med sonens pappa och försöka komma överens om hur det ska vara?
      Kram

  2. J skriver:

    Hm, vad ska jag säga nu då…jag håller med i nästan allt! Hade ju velat tänka annorlunda det gör jag bara i pannkaksåsikten……min mamma kunde/kan inte göra pannkakor så hade inte min farmor gjort dessa fantastiska pannkakor så hade jag inte fått några :). i dag så gör jag pannkakor till alla barn jag kan, är inte mamma men inte heller bonusmamma så då kan det vara ok va? Pannkaka är GOTT 🙂

    Jag har funderat hur jag själv skulle vara som mamma eller bonusmamma. Mamma skulle jag nog vara osäker och orolig men utstråla säkerhet….
    som bonusmamma skulle jag hoppas jag precis som du tänker inte ta en mammaroll utan vara en extravuxen som barnen kan ty sig till, barnets pappa skulle få egen tid med dem och så skulle vi ha gemensam tid också, om barnen vill skulle jag nog vilja att jag och barnen kan ha egen tid också. oj vad med bus vi skulle hitta på. Jag skulle förhoppningsvis aldrig tala illa om barnets mamma så de hör i alla fall. Ja det där är klurigt inte lätt för någon part.
    Viktigt att de biologiska föräldrarna kan samarbeta kring barnen och ha fokus på dem :). Så tänker jag i alla fall!

    1. Fnulan skriver:

      Ja du har så rätt det viktigaste är föräldrarnas relation. MEN, det finns ju en anledning till varför man skilt sig så det kan vara svårt ibland. Du hade varit grym som båda! kram

      1. J skriver:

        Självklart kan det vara svårt o det har jag respekt för. Sårade själar m.m men fortfarande måste vi vuxna vara de vuxna o inte använda barnen som ett verktyg för att sätta dit den andra partern. Ser för mkt oroliga barn som bara vill vara till lags o göra rätt mot båda sina föräldrar. Barn är lojala mot sina föräldrar.
        He he vi vet inte förrän jag testat hur jag skulle vara men mitt mål skulle vara att vara grym utan att för den delen ta över.

        Må så gott KRAM!

  3. Lisbeth skriver:

    Jag har haft turen att hitta en man som lyckats hålla en väldigt bra balans i sin roll som extrapappa. Utan att göra något väsen av det, har han varit väldigt tydlig med vad han tycker är ok och inte, och många gånger skämt bort mina numera vuxna barn. Inte bara med saker (fast det händer det också) utan med stöd när det behövts, hämtningar mittinatten efter krogbesök och fester, hämtat från kompisar, tröstat, tillrättavisat..
    Han hade inga egna barn när han kom in i barnens liv när de var 11 och 9 år, och han har gjort ett grymt jobb. Och aldrig någonsin har han försökt att vara barnens pappa, utan bara en vuxen i deras liv. Det har gjort att mina barn nu i vuxen ålder går till honom i första hand när de behöver stöd och hjälp, de vet att han alltid finns för dem.
    Utan villkor om kärleksbetygelser eller att de ska föredra honom.

    1. Fnulan skriver:

      Låter som en klok man och det låter exakt som min Fredrik. Och idag är det ju så att han har spenderat mer tid med barnen än deras biologiska pappa så det blir såklart väldigt starka band. Kram

  4. Ann-jeanette skriver:

    Hejsan
    Jag håller både med och inte med alls, nästan inga pannkakor här alls. Jag är mamma till tre barn ( de är vuxna nu) och har en ( bonus son vuxen han med) jag har behandlat min extra son likadant som med mina ( egna) barn, aldrig gjort skillnad och jag har alltid älskat denna bonus sonen lika mycket som mina egna barn. Han har fått lika mycket kärlek som mina egna barn , jag är ju en mamma för honom med, frågar man honom så säger han , att jag är den finaste mamman som finns, och jag har blivit Farmor till hans älskade lille son. Jag har säkert klampat in som mamma med hull och hår, Fy på mig då.

    1. Fnulan skriver:

      Du är nog den bästa bonusmamman man kan ha det är jag säker på! INTE FY PÅ DIG, det finns olika sätt att klampa in på, med kärlek får man ge så mycket man vill. Men att du inte kan göra pannkakor chockar mig =) KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.